Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1828-1830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverläggning om hvilka af de omförmälda
omständigheterna borde hos kongl. maj:t anmälas.
Hos bondeståndet förevar frågan den 17 Juli. De
fleste, som då yttrade sig, yrkade biträdande af
konstitutionsutskottets anmärkningar och fordrade
tillika ytterligare upplysningar i afseende å de
anmärkta punkterna. Med 69 röster mot 39 beslöts ock
betänkandets återremiss, dock endast för att vinna
närmare uppgift om hvilka statsrådsledamöter de i ett
par punkter mot »statsrådet» riktade anmärkningarna
rörde.
När sedermera betänkandet återkommit och föredrogs
i ståndet den 10 Augusti, uppträdde flere ledamöter
med skriftliga anföranden till försvar för konungens
rådgifvare och särskildt för skeppshandeln, som
ansågs hafva åsyftat rikets nytta, ehuru utgången,
emot all beräkning, blifvit olycklig. Å motsatta sidan
försummade man icke att anmärka dessa anföranden vara
så väl stiliserade, att man knappast kunnat vänta
sådan skriftställareförmåga inom bondeståndet. Slutet
blef, att anmärkningen mot statsrådet i allmänhet,
rörande skeppshandeln, fick förfalla, dock först
efter omröstning, med 60 röster mot 40, och att
den mot grefve Cederström, likaledes i anledning af
skeppshandeln, fans icke föranleda till någon åtgärd,
då han redan lemnat statsrådsembetet, men ståndet
gjorde dock det förbehåll, att »detta beslut icke
komme att lägga hinder i vägen för fri pröfning af den
på statsutskottets åtgärd beroende redovisningsfrågan
för skeppshandels-affären».
Hos adeln föranledde betänkandet långa och lifliga
öfverläggningar under plena den 18, 20, 21 och 24
Juli, under hvilka från oppositionens sida yrkades,
att utskottet först bort under vissa rubriker
tillkännagifva hvad det funnit anmärkningsvärdt
samt på sådan grund yttra sitt omdöme, huruvida
konungens rådgifvare i de anmärkta delarna iakttagit
rikets sannskyldiga nytta, eller föredragandena
med oveld, nit, skicklighet och drift utöfvat sina
förtroende-embeten, hvarefter det tillhörde rikets
ständer att afgöra, huruvida de ansågo rikets väl
kräfva en anmälan om deras skiljande från embetet,
eller det göra tillfyllest att till kongl. maj:t
anmäla de förhållanden, hvarom ständerna af utskottet
erhållit upplysning och hvilka de funno af sådan
beskaffenhet, att rättelse deruti vore af vigt. Att
deremot indela betänkandet i vissa punkter, hvilka
hvar för sig skulle åsyfta eller kunna medföra
resultatet af den ene eller andre rådgifvarens
entledigande, vore olämpligt och komme troligen
alltid att blifva utan följd.
Man uppdrog vidare en tafla af regeringens inre
politik, med hänseende till näringsfriheten,
tull- och handels-lagstiftningen, skatteväsendet och dess
förenkling, administrationens förenkling, de alltför
länge fördröjda reformerna i lagstiftningen, som dock
varit förberedda genom lagkomiténs förtjenstfulla
arbeten, o. s. v. Äfven berördes, ehuru mera i
förbigående, regeringens yttre politik och dess, såsom
det syntes, anslutning närmare till despotiskt styrda
stater, än till de konstitutionela, såsom England,
Frankrike och Nederländerna. Man borde icke fordra
entledigande af den ene eller andre bland konungens
rådgifvare särskildt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
