Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda statsministrarne och de fyra statssekreterarne
skulle vara chefer och under hvilka de öfriga
embetsverken skulle ordnas efter föremålen för
sin verksamhet. Presidentsembetena i de bibehållna
kollegierna skulle indragas, och vice presidenter
blifva kollegiernas chefer.
Betänkandet var åtföljdt af två utförliga
reservationer, den ena af presidenten Löfvenskiöld
och den andra af kanslirådet von Hartmansdorff.
Enligt den förra reservationen skulle
statsförvaltningen i högsta instansen indelas i sex
departement: justitie-, utrikes-, krigsärendenas,
inrikes ärendenas departement, departementet
för allmänna upplysningen, helsovården m. m. och
finansdepartementet; samt i andra instansen i fyra
kongl. förvaltningar: af religions-, helso- och
fattigvården, af krigsärendena, af sjöärendena samt af
rikets allmänna hushållning, i hvilka förvaltningar
den kollegiala formen för ärendenas behandling icke
skulle bibehållas, utan förvaltningschefen ensam ega
beslutanderätt och ledamöterne, hvilkas antal under
öfverläggningarna skulle inskränkas till tvänne,
blott få med chefen ingå i rådplägning om beslutet.
Enligt Hartmansdorffs reservation åter skulle
förvaltningsärendena i högsta instansen vårdas af
sju förvaltningar: justitie-, utrikes-, krigs-, sjö-,
ecklesiastik-, närings- och drätsel-förvaltningarna,
af hvilka de båda förstnämnda skulle hafva till
chef hvardera en statsminister samt de fem senare
hvardera ett föredragande statsråd. Dessutom
borde finnas en för alla förvaltningsgrenar
gemensam statssekreterare. I andra instansen
skulle förvaltningsärendena besörjas af fem
kollegier: krigs-, sjö-, ecklesiastik-, närings- och
kammar-kollegierna, hvartdera med flera underlydande
fördelningar. Ministerstyrelse borde blott till en
del införas och kollegierna förblifva sjelfständiga,
oberoende embetsverk, samt den kollegiala formen för
ärendenas behandling der bibehållas.
Komiténs betänkande, jemte reservationerna,
öfverlemnades af kongl. maj:t i Mars 1823 till de
då samlade ständerna, som för frågans ytterligare
handläggning tillsatte ett särskildt utskott, der
Hartmansdorff äfven var ledamot och fick tillfälle
att förfäkta sitt förslag, hvilket utskottets
flertal likväl fann innehålla »nog mycken formalism,
centralisationslystnad och kollegialt machineri»,
men ur hvilket dock åtskilligt upptogs i utskottets
den 23 Augusti 1823 afgifna betänkande.
I detta betänkande föreslogs, att rättsfrågor
borde afskiljas från förvaltningsverken; att i
spetsen för hvarje förvaltningsgren borde stå
en chef, föredragande inför konungen och dess
rådgifvare, med tillsyn öfver verkställigheten
af konungens beslut och förmanskap öfver alla
under hans förvaltningsgren lydande embetsverk och
autoriteter, samt med skyldighet att så uppmärksamt
följa de till hans befattning hörande eller dermed
gemenskap egande ärenden, att han alltid egde
öfversigt af deras gång och städse vore i tillfälle
att göra konungen och rikets ständer redo derför;
att alla förvaltningscheferne borde vara ledamöter
af statsrådet, med skyldighet att, när de icke äro
hindrade, öfvervara hvarandras föredragning; att
kollegii-presidenterne, såsom förvaltningschefen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
