- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
375

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och presterskapet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kyrkan och presterskapet.
375

Bland det högre presterskapet inträffade under detta
tidskifte flera förändringar.

Erkebiskop var sedan Mars 1805 Jakob Axelsson
Lindblom, omnämnd i föregående del, till sin
’död i Februari 1819, samt efterträddes af Carl
von Rosenstein, född i Upsala 1766 och son till
professorn i medicin och anatomi Samuel Aurivillius
samt Anna Margareta von Rosenstein, dotter till
archiatern Nils Rosén von Rosenstein, af hvilken
dottersonen adopterades i Maj 1773. Sedan han blifvit
prestvigd 1791, varit legationspredikant i Marocko
1791 och 1792, regementspastor vid lifregementet
1793, och kyrkoherde»! Kumla församling inom
Strengnäs stift sedan 1796, blef han biskop i
Linköping 1809 och efter Lindbloms död erkebiskop
i Maj 1819. Kort förut hade han blifvit en af de
aderton i svenska akademien, varsedan 1809 ledamot
af vetenskapsakademien, sedan 1812 hedersledamot af
vitterhets-, historie- och antiqvi-tets-akademien,
sedan 1810 af landtbruks-akademien, samt blef 1820
ledamot af vetenskaps-societeteri i. Upsala och 1822
af musikaliska akademien. Under riksdagarna 1810,
1812, 1815 och 1818 hade han varit presteståndets
vice talman och blef sedermera dess talman
under riksdagarna 1823, 1828 och 1834. Han
hade ett behagligt utseende, som bibehöll mycken
ungdomlighet ännu på ålderdomen, var i umgänget glad
och underhållande, samt hade en ovanlig lätthet att
tala oförberedd, hvilken lätthet dock icke sällan
förledde honom till nog mycken mångordighet, äfvensom
det outtömliga förråd han egde af anekdoter och små
historier ofta nog anlitades äfven vid högtidligare
tillfällen, då de ej alltid rätt passade, hvaremot
han i enskilda kretsar alltid hördes med synnerligt
nöje. Såsom författare gjorde han sig icke känd,
och hans inväljande i svenska akademien tillskref
man snarare hans embete och slägtskap med akademiens
sekreterare Nils von Rosenstein än några lärda eller
vittra förtjenster. Sjelf beklagade han ock, att han
icke låg särdeles djupt i teologien; men deremot hade
han ganska mycken kännedom om riksdags-ärenden och
visade stor förmåga att såsom talman leda ståndet,
till dess mot slutet af hans bana oppositionen
inom detsamma började blifva honom öfvermäktig För
öfrigt var han road af landtlifvet och ansågs såsom
en ganska kunnig rationel landtbrukare, men man
påstod, att hushållningen slutade så snart skörden
var inbergad. Säkert är, att, oaktadt hans betydande
inkomster och ehuru hans lefnadssätt icke var yppigt
eller slösande, kom han dock mer och mer i skuld,
hvartill hans alltför långt drifna hjelp-sämhet
mot talrika anförvandter och vänner ansågs hafva
betydligt bidragit och som förbittrade slutet af hans
lefnad. Han afled i December 1836.

Hans efterträdare såsom erkebiskop blef Johan Olof
Wallin, en af de mest framstående män, som innehaft
denna främsta plats inom svenska kyrkan. Född i Stora
Tuna församling i Dalarne den 15 Oktober 1779 och
son till dåvarande fältväbeln, sedermera kaptenen
vid Dalregementet Johan Abraham Wallin var han den
äldste bland många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free