Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och presterskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syskon, men sjuklig alltifrån födelsestunden,
och första tredjedelen af hans lefnad var en nära
oafbruten strid mot kroppsligt lidande och ekonomiska
bekymmer. Fadern ville att han skulle blifva militär,
men modern, Beata Charlotta Harkman, af en gammal
prestslägt, yrkade ifrigt, att den förstfödde sonen
skulle få studera till prest, för att med tiden blifva
komminister eller möjligen få ett pastorat i Dalarne —
det högsta målet för hennes förhoppningar. Till Falu
skola sändes han emellertid, men då fadern ej hade
tillräckliga tillgångar att der underhålla honom,
fick han kostdagar hos några bland stadens invånare
och måste sedermera använda drygaste delen af sin
studietid på andras undervisning. Vid 13 års ålder
började han försörja sig sjelf såsom lärare, och då
hans tid dagligen upptogs af undervisning åt fem eller
sex dels yngre, dels med honom jemnåriga lärjungar,
hade han ej mycken tid öfrig för egna studier. Såsom
han sjelf berättat, var det egentligen under de
långa mörka höstqvällarna och vintermorgnarna han,
liggande på sin »lafve», under den allmänna tystnaden
i huset dels i minnet upprepade sina lexor, dels
begrundade deras innehåll, dels improviserade på
vers och prosa — en öfning, som sedermera kom honom
till mycken nytta såsom talare. Så fortsattes efter
slutad kurs vid Falu skola hans studier vid Vesterås
gymnasium, der han likväl ofta fick afbryta dessa,
dels för sjuklighet och dels för konditionerande,
samt slutligen för medellöshet måste hela tre års
tid vara frånvarande, så att han vid återkomsten
till gymnasium var nära glömd. Han hade dock så väl
begagnat den knappa tid, som varit honom öfrig till
studier, att gymnasiets dåvarande rektor, den högt
förtjente skolmannen och utgifvaren af en svensk
upplaga af Horatius, Anders Henrik Stamberg, gaf
honom ett af de vackraste afgångsbetyg till akademien,
någon gymnasist erhållit.
Wallin var sålunda nära 20 år gammal, när han i
September 1799 ankom till Upsala akademi, der han
medelst en förmånlig kondition fick tillfälle att
stanna, till dess han 1803 tog den filosofiska
graden. Redan vid 10 års ålder hade han med ett
poem helsat sin från finska kriget återkommande
fader. Falu tidning hade intagit tillfällighetsverser
af skolgossen, och i Vesterås hade han stiftat
ett gymnasistsamfund, »jeunesse-orden». Samma
år han blef magister, vann han priset i svenska
akademien för öfversättningar af några Horatii
oder, och två år senare akademiens stora pris för
en lärodikt »Uppfostran» samt två andra pris för
öfversättningar från romerska skalder. Härigenom
var Wallins skalderykte grundadt, och med detsamma
ljusnade ock hans framtidsutsigter. Han hade samma år
sökt en docentplats i estetiken vid Upsala akademi,
men blifvit förbigången. Nu lät han, på Nils von
Rosensteins inrådan, prestviga sig och blef 1806
teologie adjunkt vid Carlbergs krigsakademi. Hans
inkomster voro dock rätt knappa, men han arbetade
flitigt och drog sig fram utan skuldsättning. Sjelf
yttrade han om denna tid i en efterlemnad anteckning:
»Nu var min gladaste tid. Jag var sökt och gerna sedd
af alla, fann bifall för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
