- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
409

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pannan hög, ögonen öppna, glansfulla, näsan rak,
munnen lagom fyllig, hakan något rundad. Rörelserna
vexlades med stämningen. Än var gången ledig och rask,
nästan stolt; vid andra tillfällen kunde man få se
honom gå mycket långsamt, med händerna på ryggen och
hufvudet sänkt mot bröstet, fördjupad i tankar. Han
hade mycken kroppsstyrka, var skicklig gymnast och
stark simmare.

»Ingenting», yttrar en af hans minnes-teknare,
B. E. Malmström, »som fordrade användning af mensklig
kraft, aktade han under menniskans värdighet; ty han
sjelf var en menniska, som just genom sin inre harmoni
representerade menskligheten i den mening, att han
lifligen uppfattade hela mensklighetens behof. Deraf
var också en följd, att han, med utseendet af
den stoltaste man, i grunden var den ödmjukaste
menniska; att han, ehuru stundom uppfarande, var den
försonligaste och aldrig drog i betänkande att först
räcka handen äfven åt den underordnade, samt att
han, ehuru lika patriarkaliskt sträng i sina sedliga
grundsatser som kristligt varm i sin religiösa tro,
var den mildaste domare öfver den vilseförde och den
tålsammaste tvistare med olika tänkande».

»Kär för sina vänner», heter det i en annan
minnesteckning, »beundrad af alla, som kände honom
personligen eller genom hans sånger och skrifter,
en ära för sitt land och en heder för menskligheten,
bland hvars prydnader han såsom menniska var, skall
Erik Gustaf Geijer icke blifva glömd bland de stora
bilderna i det fosterländska minnets tempel» [1].

Utom af Geijer utgåfvos under detta tidskifte
större arbeten i svenska historien af Anders Magnus
Strinnholm,
född 1786 i Umeå socken af Vesterbottens
län, der fadern, med samma för- och tillnamn, var
landtmätare, student i Upsala 1808, hvilket han
dock för bristande tillgångar måste lemna, för att i
hufvudstaden söka sin utkomst såsom dels biträdande,
dels delegare i ett boktryckeri under åren 1812—1818.
År 1819 utgaf han första delen af »Svenska
folkets historia under konungarne af Wasa-ätten»,
hvaraf tredje delen utkom 1824; men dermed måste
detta arbete upphöra af brist på uppmuntran från
allmänhetens sida. Vid 1828—1830 årens riksdag fick
han af ständerna ett årligt anslag, för fortsättning
af sina historiska forskningar, och så utkom 1834
första delen af hans »Svenska folkets historia
från äldsta till nuvarande tider», af hvilket
mycket omfattande arbete fem ganska dryga delar,
som dock ej gå längre än till 1319, utkommo till
1854, hvarefter Strinnholm under åren 1857—1860 utgaf
»Sveriges historia i sammandrag», 3 delar, af hvilka
den sista omfattar Gustaf I och hans tid. Redan 1821
hade han utgifvit »Magnus Stenbocks lefverne» i 2
band, 1834 blef han ledamot af vitterhets-, historie-
och antiqvitets-akademien, 1837 af svenska akademien,
1843 af vetenskaps-akademien,


[1] Jfr B. E. Malmström, Minnestal öfver Erik Gustaf Geijer, den 6 Juni
1848. — Knut Geijers lefnadsteckning öfver fadern före Geijers samlade skrifter,
1849. — Rudolf Hiärne, Götiska förbundet och dess hufvudmän. Stockholm 1878.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free