- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
445

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vitterheten.
445

som höjden af-poesi, lade man vida mindre vigt vid
hvad som sades, än huru det skedde.

Allmänhetens intresse för vitterhet hade ock betydligt
aftagit. Hvad Leopold, fru Lenngren och Franzén i
tidningarna, bekantgjorde mottogs visserligen med
begärlighet och afskrefs flitigt i visböckerna,
som den tiden funnos i nästan hvarje bildad familj,
likasom äfven Franzéns och Valerii visor ofta sjöngos,
Silfverstolpes glada och roande poetiska berättelser
lärdes utantill, samt Carl Lindegrens känslosamma
sånger och dramer funno en tacksam publik; men
romanläsning hade dock nu hos den större allmänheten
tagit försteget framför all annan vitterhet, och dä
svenska originalromaner ännu voro högst sällsynta,
lästes så mycket flitigare Lafontaines och Kotzebues
från tyskan Öfversatta, likasom Kotzebues dramatiska
stycken tycktes vilja alltmera uteslutande taga våra
teatrar i besittning.

En revolution i vår vitterhet var sålunda ur flera
synpunkter önskvärd, och den inträdde äfven ungefär
samtidigt med den politiska; men den utgick ej från
inhemsk grund, utan var, liksom den förut rådande
smakriktningen, ett lån utifrån, ehuru icke från
Frankrike, utan från Tyskland.

Der hade, under den tryckande känslan af Napoleons
krigarevälde samt den alltmera stegrade hågen att
frigöra sig derifrån och i sådant hänseende söka en
af stora nationela minnen lifvad nationalkänsla,
en vitter skola uppstått, hvilken man kallat den
nyromantiska, till skilnad från den äkta romantiska,
för hvilken, under senare hälften af det föregående
århundradet, Lessing, Goethe, Schiller, Wieland,
Herder m. fl., trädt i spetsen och då redan frigjort
den tyska vitterheten från den franska smakriktningen,
hvilken äfven der fömt varit den öfvervägande.

Äfven den nyromantiska skolan framträdde i början
med flera nya snillrika åsigter både i vitterhet och
vetenskaper; men hatet mot det främmande förtrycket,
utgånget från den franska revolutionen, kom denna
skolas anhängare att i denna revolution, se upphofvet
till allt ondt, som sedermera träffat Tyskland
och menskligheten i allmänhet, samt att derföre
yrka en återgång i allt till förhållandena före
revolutionen. De blefvo mer och mer reaktionära och
sökte med klingande verser, stora ord och spetsfundiga
klyftigheter försvara påfve- och prest-välde,
adelns ärftlighet och företräden inom samhället,
samt flera andra läror, dem revolutionen utdömt. I
religionen frånkände de förnuftet all pröfningsrätt. I
filosofien omfattade de Schellings »naturfilosofi»,
som stäldes i samband med den uppenbarade religionen
och skulle hafva till mål att förklara denna. I
samhällsläran sökte de bereda sig trygghet mot alla
slags revolutionsolyckor genom återinförandet af en
stark konungamakt, bördsadel, statskyrka, stånds-
och skråförfattningar m. m.

Man skulle icke trott, att sådana läror kunnat anslå
svensk ungdom, som i allmänhet visat sig frisinnad
och vida mera böjd att om-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free