Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 Carl
XIV Johan.
säkrades, att allt mörker, som dittills insvept
det olyckliga Sverige, skulle vika för det ljus,
som med denna tidskrift skulle uppgå. I samma häfte
förekom dock äfven en af Atterboms vackraste dikter,
»Erotikon», som visade hvad han kunde blifva, om han
lyckades frigöra sig från det dunkel, hvarför han
beskylde svenska vitterheten, men hvaraf han sjelf
led långt mer än den. På det hela gjorde emellertid
den nya tidskriften ingen lycka hos den större
allmänheten. Man skrattade åt de många febuserierna
deri och man härmades öfver den anspråksfulla tonen
hos de unga författarne samt deras öfvermodiga,
oblyga, hånande utfall mot den äldre skolans vittra
storheter.
Hufvudpersonen i den nya tidskriften var Per D,aniel
Amadeus Atterbom, född i Januari 1780 i Åsbo socken
inom Östergötland, der fadern, Gabriel Atterbom,
var komminister. Hans vettgirighet röjde sig tidigt
och i så hög grad, att fadern, som af det myckna
läsandet fruktade menliga följder för hans helsa,
snarare afhöll än uppmuntrade hans sträfvanden efter
ständigt ökadt Vetande. Redan i sitt åttonde år skref
han en roman »Alphonsus och Maria», hvilken han,
obekant med de litterära benämningarne, kallade
»historia gjord af mig», till skilnad från andra
icke diktade historier. Faderns lilla bokförråd var
emellertid snart uttömdt, och för sonen öppnades en
ny verld, då han i sitt tionde år fick komma till
skolan i Linköping, der hans morbroder, dåvarande
konsistorienotarien Per Kernell, försåg honom med
böcker af alla slag. Här lärde han äfven känna
de förnämsta tyska skalderna, hvilkas arbeten
eljest denna tid voro högst sällsynta i Sverige,
synnerligast i landsorterna, och denna bekantskap
utsträckte han ytterligare efter ankomsten till Upsala
akademi 1805. Här inträdde han i det ofvan omnämnda
sällskapet Vitterhetens vänner och stiftade sedermera
1807, i förening med Elgström, Hedborn, Palmblad
och några andra unga män, med varmt sinne för vitter
verksamhet, Aurora-förbundet. Då detta 1810 upphörde
att såsom formligt samfund hålla sammankomster,
trädde i stället, såsom en föreningspunkt för
sällskapets verksamhet, månadsskriften Phosphoros,
som upphörde 1813. Från 1812 utgaf Atterbom tillika
en »Poetisk kalender», som utkom årligen till och med
1822 och innehöll frukterna af den nya skolans vittra
verksamhet under dessa år. Jemte vitterheten studerade
Atterbom denna tid med mycken ifver estetik,, filosofi
och historia, samt blef, tillika med åtskilliga af
sina vittra stridsbröder, filosofie magister 1815,
sedan de redan i flera år uppträdt såsom lagstiftare
i vitterhetens verld, hvilket gaf en af de många,
som den tiden gjorde sig lustiga på de anspråksfulle
unge lagstiftarnes bekostnad, anledning att låta dem
yttra:
»Vi som tänkt med »flistra» och »förbistra» Vända hela
verlden upp och ned, Sluta med att låta oss magistra -
Det vi kanske bort begynna med».
Ansträngningarna under hans vittra verksamhet och
hans ifriga studier, i förening med det ständigt
växande obehaget af de allt när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
