- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
469

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vitterheten.
469

bönderne från både de äldre och de senare
prébende-pastoraten att erbjuda sina dragare för den
tjugu mil långa flyttningens verkställande.

Med Tegnérs utnämning till professor inträdde hans
gladaste tid. Allt sedan sitt giftermål 1806 hade
han fört det lyckligaste husliga lif, men dock ofta
nog varit oroad af näringsomsorger, från hvilka han
nu befriades. Af de öfriga lärarne vid akademien
var han högt uppburen och studenternes förklarade
älskling. Hans litterära rykte växte för hvarje
år. Han blef nationens älsklingsskald och vann stort
rykte äfven såsom talare genom talet vid jubelfesten
1817 och i anledning af kronprinsens förmälning
1823. Genom några skarpa utfall mot den nya skolan i
det förra talet kom han i ett fiendtligt förhållande
till denna, men slog så mycket mera an på den större
allmänheten, och de frisinnade åsigter, han yttrade
i det senare talet, möttes med stort bifall af de
liberale i landet. År 1818 invaldes han i svenska
akademien, der han efterträdde Oxenstierna, och i
minnestalet öfver honom gaf han ett nytt prof på sin
stora förmåga såsom talare.

Utom de i Iduna införda dikterna och en mängd
tillfällighetssånger, hade Tegnérs Nattvardsbarnen,
1820, och Axel, 1821, hänfört allmänheten, och
Frithiofs saga, som utkom fullständig 1825, satte
kronan på Tegnérs skalde-ära. Den sträckte sig nu
långt utom fäderneslandet. Frithiofs saga, »denna
mästaresång af nordisk diktningsförmåga», helsades med
det lifligaste bifall af hela den bildade verlden,
och nästan alla europeiska språk, äfven det ryska,
polska och nygrekiska, skyndade att tillegna sig
densamma i sin helhet eller delar deraf.

Uppförd i första rummet å förslaget till biskop
i Wexiö, blef Tegnér i Februari 1824 dertill
utnämnd, och då han i April detta år nedlade sitt
akademiska läroembete, skildes han från den studerande
ungdomen med det berömda tal, hvari han i hänförande
bildspråk framstälde grunddragen i den grekiska, den
forn-nordiska, den romantiska poesien, och slutligen
i gripande afskedsord bjöd sitt farväl åt den ungdom,
han så högt älskade och som så varmt älskade och
beundrade honom.

Sitt nya kall, i flera hänseenden för honom främmande,
skötte han lika nitiskt och samvetsgrant som det
föregående, och verkade ganska mycket för en stigande
bildning både hos ungdomen och dess lärare, inom
det stift, som blifvit honom anförtrodt. Hvad som
dervid mest besvärade honom, var åliggandet att såsom
biskop deltaga i riksdagarnas förhandlingar. Derigenom
inleddes han i de politiska striderna och infördes
å ett i flera afseenden för honom otacksamt område.

En hans minnestecknare1) yttrar härom: »Af pligt och
på befallning infann han sig vid tre riksdagar, 1828,
1834, 1840. I flera frågor förnekade sig ej heller
här hans ljusa blick och praktiska sinne;

*) Hans måg Böttiger i Lefnadsteckningen
före Esaias Tegnérs Samlad^ skrifter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free