- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
472

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

472 Carl
XIV Johan.

och öfverser för dess skull med andra poetiska
brister. Jag vet ingen bättre förklaringsgrund».

Tegnér har här angifvit grundtonen i sitt skaldskap,
och onekligen har det klara, friska, nationela
deri ganska väsentligt bidragit att göra honom till
svenska folkets älsklingsskald framför den retoriska
förkonstlingen hos de flesta skalderna af gamla skolan
och dunklet eller pjunket hos en stor del af dem i den
nya, likasom ingendera kan sägas vara fullt nationel,
då den äldre skolan uppvuxit ur fransysk grund och
den nya ur tysk. Jemte det nationela, friska, klara,
hurtiga i Tegnérs dikter röja de äfven en bildrikedom,
för dem lika karakteristisk, ofta sriillrik, stundom
nog mycket slösad, någon gång mera praktfull än
målande. Denna bildrikedom bidrog emellertid äfven
icke så litet till hans popularitet, men framkallade
tillika åtskilliga härmare, som sökte med honom täfla
i bildernas mängd, men icke kunde det i deras art,
och derföre icke så litet bragt denna bildrikedom i
misskredit. Det är ock mot denna de vändt sig, som
velat hafva något att anmärka mot Tegnérs diktkonst,
och i allmänhet stod han högst i skalderykte under
den tid han ännu utöfvade sin skaldeverksamhet,
men man skall dock alltid erkänna Tegnér såsom en
af de rikast begåfvade och i alla hänseenden mest
framstående skalder den svenska vitterheten egt.

Om Geijer och Tegnér inom götiska förbundet verkade
för en nationel riktning i allmänhet hos svenska
vitterheten, sökte Per Henrik Ling efter bästa förmåga
gifva den en så fornnordisk pregel som möjligt. Född
1776 ipom Ljunga församling i Småland, der fadern
Lars Peter Ling var kyrkoherde, blef han, den yngste
bland sex syskon, redan vid två års ålder faderlös
och förlorade några år derefter äfven sin mor, men
föräldravården öfvertogs i stället af hans stjuffader,
kyrkoherden Sven Peterson, som ville uppfostra honom
till prest och sände honom till Wexiö gymnasium,
hvilket han dock måste lemna för en ungdomsförseelse,
hvars ansvar han hellre öfvertog ensam, än han
upp-gaf de skyldigare deltagarne. Detta var första
brytningen i hans lif, som sedermera blef så rikt på
ornskiften. Förvist från Vexiö, begaf han sig till
fots till Lund, der han inskrefs såsom student, men
vandrade inom en månad derefter till Upsala, der han
i Maj 1793 upptogs bland de studerande. Sedan vistades
han någon tid i Stockholm, der han gaf undervisning i
ett enskildt hus, öfversatte några stycken åt kungliga
teatern och gaf unga handelsbokhållare handledning i
främmande språk. Äfven här dröjde han dock ej länge,
utan begaf sig till Köpenhamn, der han fortsatte sina
studier och som student deltog i stadens försvar mof
engelska flottan 1801. Här lärde ock Ling fäktkonsten
af ett par franska emigranter, som i Köpenhamn
upprättat en fäkt-skola, och tog undervisning i
gymnastik å ett 1799 * Köpenhamn inrättadt privat
gymnastikinstitut. Här utgaf han äfven 1804 sitt
första tryckta arbete, ett lustspel i 3 akter på
danska, »De Misundelige». Följande året antogs han
till fäktmästare vid Lunds akademi, med mycket ringa
inkomst, men hvari han beredde någon tillökning genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:48:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/10/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free