Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 Carl
XIV Johan.
röja både skaldebegåfning och i synnerhet den varmaste
fosterländska hänförelse.
Från Lund flyttade Ling 1813 till Stockholm,
der han fått uppdrag att upprätta ett läroverk
för gymnastik och fäktöfningar, för hvilket lokal
anvisades i förra Styckgjutaregården, och följande
året öppnades denna undervisningsanstalt under namn af
Gymnastiska centralinstitutet. Från 1818 till 1825 var
han tillika fäktmästare vid Carlbergs krigsakademi,
erhöll sistnämnda år professors titel, hade redan
1815 af svenska akademien fått sig tillerkändt
det Lundbladska priset, fick 1833 akademiens
stora prismedalj, invaldes i akademien 1835 oc^
erhöll Carl Johans pris 1837. Åt gymnastiken gaf
han en helt ny utbildning och från hans gymnastiska
centrål-institut hafva skickliga lärjungar sedermera
spridt hans system icke blott öfver fäderneslandet,
der det i början möttes af många fördomar, men
sedermera vunnit en allt vidsträcktare tillämpning,
utan äfven till flera främmande länder, äfven på andra
sidan atlantiska hafvet. Såsom gymnast står ock Ling
högst, och hvad han i denna väg uträttat skall i vida
högre grad än käns diktkonst göra honom odödlig i
vår bildnings-historia. Han afled i Maj 1839.
Arvid August Afzelius, son till komministern i
Falköping Per Afzelius, var född i Vestergötland
1785 och blef efter genomgångna studier i Skara
skola student i Upsala 1803 samt filos, magister
derstädes 1809. Två år derefter prestvigdes han och
blef notarie i hof-konsistorium och hofpredikant
1820 samt följande året kyrkoherde i Enköping,
der han afled i September 1871. Han blef tidigt
medlem af götiska förbundet, till hvars tidskrift
han bidrog med en öfversättning af Valas sång och
några romanser, bland hvilka Necken, skrifven till
en af våra skönaste folkmelodier, äfven är en af de
vackraste lyriska dikter vårt språk eger. Afzelius
har ock stora förtjenster om bekantgörandet af våra
folkvisor och folkmelodier. Han hade, synnerligast i
sin hembygd Vestergötland, upptecknat en mängd sådana
och yrkade ifrigt på deras utgifvande. I England,
Tyskland och Danmark hade dylika samlingar redan
utgifvits, och Wallmark hade 1810 i Journalen för
litteraturen och teatern förordat bekantgörandet af
våra folkvisor, såsom egande många poetiska skönheter
och tillika troget afbildande den tids seder och
tänkesätt, då de författades, ur hvilken synpunkt
de äfven förtjenade att göras mera bekanta. Afzelius
lyckades ock intressera Geijer för detta företag, och
gemensamt utgåfvo de åren 1814 och 1815 en samling
af »Svenska folkvisor», i 3 band. Redan förut hade
Afzelius utgifvit »Hervara Saga, öfversättning från
isländskan», 1812, samt utgaf, i förening med den
berömde danske språkforskaren Rasmus Christian Rask,
den isländska texten af »Edda Sämundar», 1818, af
hvilken en svensk öfversättning allmängjordes af
Afzelius under titeln »Sånger af nordens äldsta
skalder», 1818. I förening med Hedborn utgaf
Afzelius en tidskrift »För religionens vänner»,
1817, 1819, och i förening med Hammarsköld »Svensk
församlings-tidning», 1820.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
