- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
476

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

476 Carl
XIV Johan.

Almqvist vördade såsom den, som »i hans bröst tändt
håg ock kärlek för nyttiga vetenskaper*. Hän blef
stuQént i Upsala 1808 och filos, magister 1815,
hvarefter han tjenstgjorde i ecklesiastik-expeditionen
af kungliga kansliet, der han blef kopist 1817 och
kanslist 1821.

Under denna tid inträffade, såsom nyss är visadt,
hans deltagande i Manhems-förbundét, der han gjorde
sig känd lika mycket för ovanliga snillegåfvor
’> som för egendomliga bizarreriér. Båda delarne
framträdde i en sällsam blandning uti den nyssnämnda
organisationsplanen, vid hvilken han sjelf fäste sådan
vigt, att han lät trycka den nära 20 år efteråt 1>,
och der man vid sidan af verkligt genialiska idéer
finner de vidunderligaste hugskott.

Lifvet i hufvudstaden började Almqvist emellertid
mer och mer finna alltför mycket förkonstladt
och ville utbyta det mot ett verksamt naturlif på
landsbygden; men att lefva som herre på landet,
vore ett oting, utan han ville der fora »ett
idealiseradt bondlif». Genom sin vän och medbröder
inom Manhems-förbundet Jonas Waern, sedermera statsråd
under Oscar I:s regering, fick Almqvist tillfälle
att bosätta sig å bruket Skillingsfors i en skön
vermlands-fjellbygd en knapp mil från norska gränsen,
dit han flyttade i början af året 1824, sedan han
begärt och-erhållit afsked från sin befattning inom
ecklesiastik-expeditionen.

. Nu blef Almqvist äfven i tillfälle att gifta sig,
hvarom han berättar: »När jag var rätt ung, blef jag
bekant med en landtflicka, en naturgestalt. Hon
var då 14 år. Vår kärlek knöts och uppväxte
opåkallad, oansad, osedd, såsom en enkel ros i en
dunkel lund. Våra väsen hafva vuxit tillsammans –
vi hafva aldrig haft någon annan kärlek, och vi
hafva sagt hvarandra, att det vore ganska litet,
om vi blott här skulle vara hvarandras –- vi vilja
mena hvarandra väl for evig ’tk3. Såsom vi varit
hvarandras i elfva års tid, står denna svala, rena,
goda eld såsom ett sken bakom all den bildning,
jag sedan har kommit att få af tidehvarfvet. Denna
frid i mitt väsens botten har hållit mig undan många
förvillelser». Vigseln skedde i Mars 1824, och de
nygifta begynte med detsamma ett arbetare-lif utan
någon tjenare. Tvärtom ansåg Almqvist nu för höjden
af lycka att sjelf vara tjenare.

På Skillingsfors stannade Almqvist ej länge, utan
köpte af Jonas Waern en liten hemmansdel, hvilken han
sjelf bebyggde och der han förde sitt »idealiserade
bondelif».x Haft sysselsatte sig dock ej uteslutande
med jordbrukarearbeten, utan beredde sig tillika
en särskild inkomst genom att rita sockenkartor, på
uppdrag af hushållningssällskapet, samt ett särskildt
nöje genom att å husförhören med sitt öfverlägsna
vetande och sin skarpa dialektik bringa kaplanerne
i förlägenhet.

Det dröjde likväl icke särdeles länge,
innan han blef hjertligt

*) J C. j! L. Almkvist. Monografi. Jönköping
184^, s. 113

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:48:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/10/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free