Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterheten*
479
en ovanligt hög panna samt underliga, djupt liggande
ögon. Hans yttre fäste alltid uppmärksamhet, men
ingaf icke förtroende. I allmänhet var han mera
beundrad än älskad, och de, som kände honom närmare,
hyste ingen hög tanke om hans hjertas egenskaper,
äfven då de beundrade hans snille.
Manhems-förbundet, inom hvilket Almqvist först
började ådraga sig uppmärksamhet, utgjorde ett slags
förmedling af den götiska skolan och den nya, hvilken
efter Polyfems och Phosphoros* upphörande fortlefde
i Poetisk kalender och Litteratur-tidningen.
Redan 1812 hade Atterbom, såsom förut är nämndt,
börjat utgifva Poetisk kalender, som skulle upptaga
skolans vittra arbeten, medan Litteratur-tidningen
skulle fortsätta den litterära striden. Atterbom
lemnade sjelf de talrikaste bidragen till sin
kalender, der man för öfrigt, bland medarbetarne i
Phosphoros, återfinner Palmblad, Hammarsköld, Hedborn,
Elgström, Ingelgren, Sondén och Dahlgren, äfvensom,
bland götiska skolans män, Geijer och Afzelius lemnade
bidrag äfven till Poetiska kalendrarne. Tillika
uppträdde der, för det mesta under antagna signaturer,
flere nya författare, hvilkas bekantskap allmänheten
der gjorde, och bland hvilka icke så få sedermera
vunnit ett aktadt författare-namn. Några bland
dessa, såsom Johan Börjesson, Adolf Ivar Arwidsson,
Anders Abraham Grafström och Johan Erik Rydqvist,
fortsatte sin författareverksamhet äfven under
nästa tidskifte, och vi skola i nästa del till dem
återkomma. Andra åter, såsom Carl von Zeipel och
de båda författarinnorna grefvinnan d’Albedyhll och
Euphrosyne, tilhöra mera uteslutandp den tid, vi nu
haft att framställa.
Eleonora Charlotta Wrangel, dotter till riksrådet
grefve Anders Reinhold Wrangel och född i Mars
1770, hade, då hon vid 25 års ålder blef gift med
kammarherrn friherre Gustaf d’Albedyhll, redan i
enskilda kretsar vunnit rykte såsom ett snillrikt
och vittert fruntimmer. Det dröjde likväl länge,
innan hon meddelade allmänheten några prof af
sitt författarskap, hvilket skedde först i Lunds
Veckoblad, så i Journal för litteratur och teater
samt slutligen i Poetisk kalender för 1815. Året
förut hade hon ock utgifvit »Gefion, skaldedikt
i 4 sånger», på hexameter, som väckte ett visst
uppseende för klingande verser och några lyckade
partier samt såsom ett försök att episkt behandla de
nordiska myterna, men hvars alltför synbara syfte att
förhärrliga författarinnans anor och söka leda hennes
ätts% härkomst från Asa-gudarne mindre fördelaktigt
inverkade på effekten af det hela.
Julia Christina Svärdström, född i November 1785 vid
Skultuna messingsbruk i Vestmanland, der fadern Per
Svärdström var inspektor, hade, sedan hon vid 13 års
ålder förlorat sina föräldrar, blifvit upptagen af
brukets egare C. J. Adlervald, sorn bekostade hennes
uppfostran i en fransysk pension i Stockholm, der hon
stannat till 1802. Sju år derefter gifte hon sig med
kramhandlaren i Stockholm J^ H. Aspling, från hvilken
hon sedermera skildes och blef i8aa omgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
