Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4&> Carl
XlV
bruksinspektören A. W. Nyberg. Under antaget
namn af Euphrosyne, som sedermera förblef hennes
författare-namn, införde hon i Poetisk kalender för
1817, 1818, 1820, 1821 och 1822 flera dikter, genom
hvilka hon gjorde sig fördelaktigt känd af allmänheten
och för hvilka hon blef högeligen beprisad af den
nya skolans målsmän, som,-när en .samling »Dikter
af Euphrosyne» utkom 1822, i Litteratur-tidningen
tillerkände henne fräpsta rummet bland våra
författarinnor. Särskildt berömdes hennes legend
Christophoros, som ock onekligen är rik på djup, sann
poesi, likasom äfven flera bland hennes smärre dikter
vittna om rik skaldebegåfning, en varm, innerlig
känsla, en liflig, målande fantasi, ehuru visserligen
nya skolans försök att ställa henne öfver fru Lenngren
icke blifvit godkändt hvarken af oveldige granskare
eller af den större allmänheten. Hennes bidrag till
de Poetiska kalendrarne utmärkte sig ock der så
fördelaktigt, att nya skolan hade allt skäl att vara
tacksam derför. År 1822 utkom äfven hennes dramatiska
dikt Vublina, hvari ämnet är lanadt från grekernes då
pågående frihetskrig och som, jemte Christophoros,
Psyche, en dramatiserad saga, Nornan, en dikt i
Ossians stil, en Minnes-sång öfver fru Nordenflycht
och några smärre dikter, finnes införd i första delen
af »Samlade dikter af Euphrosyne», 1831. Andra delen,
innehållande ett större antal lyriska dikter och
»paraboler», utkom 1832. -Gemensamt med Dahlgren
utgaf hon 1840 den poetiska kalendern Sylfiden, och
1842 utkommo »Nya dikter af Euphrosyne». Hon afled
å Fredriksberg vid Skultuna i April 1854.
Carl Samuel Fredrik von Zeipel, son till en tysk
husarofficer Johann Friedrich von Zeipel, som 1789
tagit tjenst vid Armfelts Dala-frikår och derefter
blifvit bolagsman i en å Bredsjö i Upland inrättad
porslinsfabrik, föddes 1793 i Sölvesborg, dit fadern
flyttat och der upprättat egen fabrik, hvilken
han 1801 lemnade, sedan pappersbruket Lingonbacka i
Uppland tillfallit honom genom arf åt hans hustru, en
dotter till professorn i Upsala Evald Ziervogel. Sonen
blef vid ii års ålder inskrifven bland studenterne
i Upsala 1804 och tog der kansliexamen 1811, men
hade, vid en tentamen till den juridiska examen,
ett missöde, hvilket af fadern betraktades såsom en
orättvisa, hvarför allt vidare examinerande instäldes,
och fadern beslöt egna sonen åt affärslifvet, i
stället för embetsmannabanan. Ingendera var rätt i
sonens smak, som öfvervägande egnades litteraturen
och synnerligast den tyska, med hvilken hän gjorde
sig nära förtrogen. Härigenom kom han att sluta sig
till den nya skolans tnän och blef en af denna skolas
ifrigaste anhängare. Hans -bidrag till de Poetiska
kalendrarne, med signaturen Carl, begynte med den för
1816 och vore sedermera så mycket talrikare. Eifter
faderns död 1818 flyttade sonen till Lingonbacka,
hvilket dock ej ligger längre från Upsala, än att han
ofta kunde der infinna sig, och Ivar. under många år,
vid de flesta QfTentliga anledningar till festliga
qväden, den studerande ungdomens tolk. Af denna ungdom
var han ock mycket omtyckt och deltog gerna i dess
glada nöjen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
