- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
483

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vitterheten.
483

érnot hvarken den dramatiska eller ’den rent episka
dikten tycktes varit hans egentliga, så rika på
särskilda ställen af djup, sann poesi både hans
dramatiska och hans episka dikter än äro. Tillika
är han en af våra mest ursprunglige och mest
egendomlige skalder, och om han än ej blifvit en
af våra populäraste, skall han dock alltid erkännas
såsom en af de rikast begåfvade.

Stagnelii yttre var icke fördelaktigt. Hans växt
var icke reslig, ett tunnt, ljust här betäckte
-hans ovanligt formade hufvud, han gick nästan
alltid grubblande, med ögonen fästa på marken och
såg vanligen något bortkommen ut. Ett hjertlidande,
hvaraf han ofta plågades,, hade tidigt verkat den
nedstämning i lynnet och den böjelse för enslighet
han oftast röjde, och en obesvarad kärlek, hvars
föremål man dock ej kunnat upptäcka, synes hafva icke
så litet härtill bidragit, Af hans fader skildras
hans karakter såsom »bildad af sträng rättvisa,
godhjertenhet och medlidsamhet, med fasthet i
vänskap». Hans lynne var, i synnerhet mot slutet
af hans lefnad, skyggt och svårmodigt. Han skydde
den yttre och lefde uteslutande i sin inre verld,
men kunde dock under ljusa mellanstunder hänföra
med blixtar af snille och fantasirikedom. Ensam,
som han lefvat, gick han ur verlden. Morgonen den 4
April 1823 fann hans städerska honom död i sin säng,
utan att någon bevittnat’hans slut.

Erik Sjöberg,, född den 14 Januari 1794 i Ludgo
församling i Södermanland, der fadern var arbetskarl,
röjde tidigt en brinnande håg för läsning och
skrifning, ehuru den förra fick ske ur lånta böcker,
som måste undangömmas för faderns blickar, hvilken
på intet sätt uppmuntrade denna läsehåg, och det
senare ofta på näfver och täljda spånor, i brist
på papper. I skolan uti Trosa, dit föräldrarna
flyttat, fick han likväl börja sina studier, och
skolmästaren derstädes fann hos honom sådana anlag,
att han derom underrättade en hans möderne-frände -
modern Beata Broling tillhörde en gammal prestslägt -
och hemstälde, att något måtte göras för att befordra
fortsättningen af gossens studier. Ett sammanskott
skedde, hvarigenom denne sattes i stånd att i Mars
1807 afgå till Strengnäs, hvars skola och gymnasium
han derföre genomgick och kunde 1814, med en kassa af
50 rdr, skänkta af en välgörare, afgå till Upsala,
der han, kämpande med fattigdom, som följde honom
lifvet igenom, måste under de följande sex åren
försörja sig med undervisning åt andra.

Redan å gymnasium hade han gjort sig känd för sina
poetiska försök, dem han fortsatt såsom student,
men utan att bekantgöra dem förr än 1819, då han
och hans vän och skolkamrat Karl August Nicander
af bokhandlarn Bruzelius öfvertaltes att införa
några dikter i den af honom utgifna »Kalendern för
damer». Sjöberg antog då signaturen Vitalis, taget
från namnet i almanackan å den dag, då han lemnade
dessa dikter till tryckning. Detta blef ock alltsedan
hans författare-namn, väl bekant inom vår vitterhet,
hvaremot hans egentliga namn är föga kändt. Både hans
och Nicanders dikter väckte genast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free