Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 Carl XIV
Johan.
stor uppmärksamhet; man fann den senares mera
fulländade till formen,, men Vitalis’ mera
ursprungliga, och i synnerhet anslogo några
hump-ristiska styqken, den tiden temligen ovanliga
inom vår litteratur. Bådas dikter utgåfvos tillika
särskildt af förläggaren, dock ej; i större upplaga
än 120 exemplar, Sjöbergs under .titeln, »Dikter
af Vitalis», hvilka han en vacker December-qväll
dedicerade »Till fulhiiånen», medan Nicander egnade
sina åt »H. K. H. Kronprinsen». Snart följde »Senare
dikter af Vitalis», 2 häften, och med början af året
1825 började han utgifva en egen poetisk tidskrift,
Brage, som dock snart måste upphöra af brist på
afsättning.
På Geijers förord hade kronprinsen 1822 beviljat
Vitalis ett årligt understöd af 200 rdr banko, för
att sätta, honom i stånd att taga den filosofiska
graden; men då han tydde några ?fr.ågor af Geijer
rörande fortgången af hans skalde-verksamhet såsom
anspråk på en rikare sådan, än ; han fann sig kunna
åstadkomma, och dessutom ansåg sin försvagade helsa
ej medgifva ansträngningarna att taga graden,
var han allt för samvetsgrann* att under sådana
förhållanden behålla det honom lemnade understödet,
utan afsade sig detsamma mot slutet af vårterminen
1823, oaktadt alla Geijers föreställningar. Derefter
framlefde han ett ytterst bekymmerfullt lif, utan
andra tillgångar än några små stipendier och de
ringa honorarier han uppbar för sina dikter, samt
hade icke ens tillgångar att under vintrarna skaffa
sig en öfver-rock eller tillräckligt elda sitt rum-,
.men var allt för stolt att af någon mottaga ringaste
understöd. Detta år, 1823, dog hans mor, och derefter
kände han sig allt mera ensam i lifvet. »Han var»,
skrifver Geijer i företalet till Vitalis’ år 1828
utgifna dikter, »detta moders-hjerta - det enda,
som för honom klappade på jorden - med den ömmaste,
gränslösaste kärlek tillgifven, delte med den gamla
modern sina små tillgångar och försummade aldrig att,
så länge hon lefde, göra, oftast till fots, sina
vallfarter till Södermanland för att besöka henne.
Under oerhörda ansträngningar och försakelser samt den
svåraste strid mot behofven tog han emellertid 1824
den filosofiska graden med utmärkt heder; men fick
äfven derefter röna hela bitterheten af en svensk
författares lott, som vill lefva ensamt af sitt
snille. Med möda fans en förläggare till det lilla
häftet af hans Nyare dikter. Hans sångmö tystnade,
och äfven hans sista försök att vinna oberoende -
en ansökan till en skolmästare-syssla i Gestrikland -
misslyckades. Han fann dock hos presidenten Poppius
en lärare-plats, under hvars utöfning han utmärkte
sig genom sin flit och sin tystnad, till dess döden
den 4 Mars 1828 gjorde slut på ett lif, som varit så
föga rikt på glädje.
»Vitalas var» - skrifver Geijer - »till växten
lång, smal och mager, och hade något eget, i
första ögonblicket frånstötande, i sitt väsende,
men som, lifvadt till löje, harm eller ädelt allvar,
behagade och fängslade, utan att förlora något af
sin originalitet. Kindens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
