Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5o8 Carl
XIV Johan.
styrelsen, medan han öfvertagit den af
förhållandena till främmande makter. De påkalla
derföre en närmare bekantskap.
Lars von Engeström, född i Lund i December 1751 och
son till biskopen derstädes Johan Engeström, inträdde
efter undergången juridisk examen vid Lunds akademi,
i kungliga kansliet och i riksarkivet 1770, samt var
byråchef i kabinettet för utrikes brefvexlingen, då
han 1782 af Gustaf J III sändes som chargé d’affaires
till Wien. Här gjorde han, sig omtyckt och aktad,
vann flera vänner inom den högsta umgängeskretsen,
och att han äfven tillvunnit sig Gustaf III:s
belåtenhet visade sig af det uppdrag han .mot slutet
af år 1787 erhöll att afgå till Warschau, för att
söka bereda Gustaf III tillträde till Polens tron,
hvilket uppdrag, såsom i föregående del är visadt,
till lycka för både Gustaf III och Sverige icke
lyckades och svårligen kunde lyckas, men som likväl
vittnar om konungens synnerliga förtroende. Engeström
stannade ock såsom svensk minister i Polen under
kriget mellan Sverige och Ryssland, och att han der
varit verksam för Sveriges fördelar, visade sig,
då kejsarinnan Katarina II efter freden med Sverige
begärde af Gustaf III hans återkallande från Polen,
emedan han der varit alltför ryssfiendtlig. För att
undgå detta återkallande begärde Engeström sjelf
tjenstledighet under sommaren 1791. Han hade året
förut gift sig med en polsk fröken Rosalie Chlapowska
och erhållit indigenatsrätt såsom polsk adelsman. Med
sin unga hustru reste Engeström under hösten 1791 till
Berlin, der han stannade öfver vintern, men skyndade
efter Gustaf III:s död till Stockholm för att kunna
verka för sina bröder Jakob och Johan, som voro
tilltalade för delaktighet i sammansvärjningen mot
den nu aflidne konungen. Han blef vänligt mottagen
af hertig Carl, som i Juli samma år utnämnde
honom till hofkansler samt ledamot i allmänna
ärendenas beredning och i pomerska beredningen; men
sedan Reuterholm blifvit allrådande hos hertigen,
aflägsnades Engeström och sändes i September 1793
såsom svensk minister till England, der han stannade
till slutet af Oktober 1795, då han skulle i samma
egenskap afgå till Wien; men sedan han under resan
dit dröjt någon tid i Paris, upptogs detta så illa
i Wien, att man vägrade der mottaga honom, och han
lefde utan offentlig befattning till i April 1798,
då han blef svensk minister i Berlin, der han trifdes
väl och ej var utan inflytande. Han hade under tiden
efter sin hustrus anhörige ärft gods i Polen, der
han tillbragte somrarne; men, då han under våren
1803 såsom vanligt begärde tjenstledighet härtill,
fick han genom kanslipresidenten von Ehrenheim det
svar, att tjenst-ledigheten väl beviljades, men att
konungen icke ansåg hans egenskap af godsegare i samma
land, der han var svensk minister - Engeströms gods
låg nemligen i den del af Polen, som vid delningen
tillfallit Preussen ~- rätt stämma öfverens med hans
ministerbefattning, hvarföre han komme att återkallas,
och i November 1803 lemnade han preussiska hofvet.
Redan i Augusti 1798 hade Engeström erhållit
afsk’ed från sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
