Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Oscar I:s regering. Oscar före konungadömet, 1799-1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nen skall hafva er att tacka för allt det goda,
som härflyter från de omsorger, ni haft för
hans undervisning. Hela eder uppmärksamhet måste
användas att vänja honom vid arbete och att draga
fördel af de undervisningar han erhåller." Ni bör
i hans hjerta underhålla och befästa vördnaden för
religionen, sedeläran och lagarne samt känslan för
fäderneslandet. Bemöden eder att fästa i hans minne
exempel, hemtade ur goda konungars historia, för att
derigenom i hans själ uppväcka den ädla ärelystnad,
hvars föremål är att vara nyttig lör sina medmenniskor
och att bidraga till deras lycksalighet. Min son
är i den ålder, att de intryck, som då fästa sig,
bibehållas under hela lifstiden. Sök derföre
förekomma, att harf ej må fatta oriktiga begrepp
om hvad man kallar karakter. Deri fasthet i beslut,
som bör utgöra hufvuddraget i en furstes lynne, är
aldrig en dygd, om den ej behörigt användes. Det
blir er lätt att för honom göra begripligt, det
hans hjertas böjelse alltid bör öfverensstämma med
hans pligt, då frågan är att bispringa olycklige,
samt att hans välgerningar måste bära stämpeln
af ädelmod, men aldrig af slöseri eller skryt. De
behöfvande böra alltid vara ett föremål för furstens
vårdande omtanke. Jag vill, att min son skall lifligt
öfvertygas om denna sanning. En furste bör alltid vara
otillgänglig för fruktan och misstroende. Han bör ej
frukta att våga sitt eget lif för att befordra det
enda stora föremålet, sitt lands ära och välstånd. Han
bör döma utan passion och med detta vördnadsbjudande
lugn, som utmärker goda regenter. Bemöda eder att
inplanta dessa grundsatser i min sons hjerta. Jag
öfverlemnar honom åt er i en ålder, då han eger
förmåga att emottaga och bibehålla de begrepp,
som kunna bidraga till beredande af svenska folkets
sällhet. Upprepa för honom alltid, att en svag regent
är ett af de största straff, hvarmed himmelen kan
hemsöka ett folk; att staters fall, inbördes krig och
folkets slafveri vanligen icke äro annat än bedröfliga
följder af regenternes brist på en kraftfull vilja;
att ett krig väl är den största olycka, som kan
drabba en stat; men att omständigheter gifvas,
då kriget är ett helsosamt medel att åt en nation
återgifva dess kraft, uppväcka dess fordna anda
samt freda den för missödet att förlora sitt namn
och blifva vasall under ett främmande välde; att,
då ett land så hotas och man icke utan att gripa
till vapen kan undgå vanäran, furstens val ej mera
är fritt - han måste våga allt och uppoffra allt för
att bibehålla statens sjelfständighet. Det är då,
som själsstyrka måste ådagaläggas och han omgifva sin
person med män af ära och mod, utan afseende på deras
politiska grundsatser. Vid en.dylik våda för samhället
är medlet till dess räddning att samfäldt möta den,
som söker förtrycka det».
Redan vid 15 års ålder deltog prinsen i norska kriget
och var sin fader följaktig, då Carl Johan i November
1814 mottog i Christiania stortingets högtidliga tro-
och huldhets-förklaring. Under 1815 års riksdag
hölls den 14 April med prinsen ett förhör i hans
kristendomskunskap, hvartill, han blifvit beredd af
dåvarande kyrkoherden i Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
