Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagarne 1867-1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagarne 1867-1872. ’
105
ministern Adlercreutz. Något senare, den 14 Juni,
utnämndes landshöfdingen i Hallands län friherre Carl
Jonas Oscar Alströmer till statsråd utan departement
efter statsrådet von Ehrenheim.
Friherre L. De Geer, som nu blef president i
Svea hofrätt, var vid denna tid Sveriges mest
framstående politiska personlighet, högt aktad och
uppburen af alla, utom ett fåtal missnöjde med den
representation-reform, som till väsentlig del varit
hans verk. Hans afgång ur ministéren var derföre en
stor förlust för densamma, men för öfrigt inneburo
de inträffade förändringarna inom statsrådet intet
ombyte af system, utan kunde betraktas endast såsom
personalförändringar.
Äfven under 1871 års riksdag föranledde granskningen
af de i statsrådet förda protokoll endast en anmälan
af konstitutions-utskottet, att det hvarken funnit
skäl mot någon statsrådets ledamot tillämpa 106 §
regeringsformen eller ansett anledning förekomma
att framställa någon anmärkning enligt 107 § i samma
grundlag, och utskottets memorial härom blef af båda
kamrarna utan diskussion eller votering lagdt till
handlingarna.
Att döma häraf var förhållandet mellan båda
statsmakterna under denna riksdag särdeles godt, och
sådant visade det sig ock i de flesta fall; men den
vigtigaste frågan och den, för hvilken regeringen mest
intresserade sig - den om landtförsvarets ordnande -
mötte ihärdigt motstånd af andra kammarens majoritet
och fick sålunda icke den utgång, regeringen,
understödd af första kammaren, önskat, hvilket
föranledde påbud om kamrarnes sammanträde till urtima
riksdag den ii September 1871.
Äfven vid denna riksdag, till hvars förhandlingar
vi skola återkomma i öfversigten af försvarsverkets
utveckling under detta tidskifte, blefvo regeringens
hithörande förslag i allt hufvudsakligt bifallna
af första kammaren, men förkastades af den" andra,
hvilket föranlät statsrådets samtlige ledamöter att
den 4 Oktober 1871 ingifva sina afskedsansök-ningar,
förklarande, att de, efter den utgång frågan
om försvarsverkets ordnande rönt, funno sig ur
stånd att bringa denna angelägenhet till en lycklig
lösning. Flera försök gjordes att bilda en ny konselj,
men utan framgång, och slutligen tillkännagafs
i Post-tidningen den 26 Oktober, att, sedan de
allvarliga bemödanden, som blifvit gjorda för att
bilda en ny konselj, icke ledt till åsyftadt mål,
hade statsrådets ledamöter, på konungens uppmaning,
åtagit sig att qvarstå i sina dittills innehafda
befattningar, chefen för landtförsvarsdepartementet,
statsrådet Abelin, dock, i anledning af försvagad
helsa, endast för kortare tid.
Under ministerkrisens fortgång hade statsministern
för utrikesärendena grefve Carl Wachtmeister
den 14 Oktober aflidit och fick den 10
November till efterträdare förre chefen för
sjöförsvars-departementet och svensk-norske
ministern i England grefve Baltzar fatius Ernst von
Platen. Den 5 December afgick statsrådet Abelin
samt efterträddes såsom statsråd och chef för
landtförsvars-departementet af chefen för Kalmar
regemente, öfversten Erik O«car Weidenhielm*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
