Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Margaretas reduktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med ännu, större sjelftillit skulle naturligtvis
dessa herrar uppträda, när flera af dem slogo sig
tillsammans tiil gemensam handling.
Det var emellerdid icke nog med att slott
och län och fastigheter och konungsinkomster
sålunda kommo från kronan, och under de närmast
föregående tiderna ofta olagligt, mången kronobonde
hade äfven i nödens stund måst sälja sitt gods
under någon frälseman, ofta äfven på ett mer eller
mindre svekfullt sätt till någon utländsk fogde eller
embetsman. I och med ett sådant köp gick naturligtvis
kronan miste om sin skatt, och på detta sätt hade
äfvenledes kronoinkomsterna blifvit betydligt
förminskade.
För att öfverlägga och afhandla om dessa ärenden
sammankallade Margareta till ett möte i Nyköping rikets
biskopar och råd samt en väldig skara »riksens
män», riddare och svenner. Det var ett par månader
efter hyllningsmötet vid Mora stenar, mot slutet
af September. Bland de vid mötet närvarande finna vi
den gamle Carl Ulfsson till Tofta samt Sten och Thure
Bengtssöner (Bielke), hvilka äro oss bekanta från det
föregående. Af prelaterna stodo endast erkebiskop
Henrik i Upsala och biskop Thord i Strengnäs qvar
från de sista striderna under konung Magnus Erikssons
tid. Alla de andra voro mer eller mindre nykomna
till sina värdigheter. Märkligast bland de senare var
biskopen i Linköping Knut Bosson (Natt och Dag) och
biskop Nils i Vesterås, som af domkapitlet derstädes
blifvit enhälligt vald emot både konungens och
Margaretas vilja.
Dessa församlade herrar öfverenskommo nu med sin
herre, konung Erik, och med deras fru, drottning
Margareta, i endrägtelig och god vilja och kärlek om
följande artiklar:
1:o) Allt det gods och bönder, som »fogdar och
embetsmän» fått undan konungadömet, allt som de
fått i värjo såsom pant eller län ända, sedan den
tid då kriget först började mellan konung Magnus och
riksens män i Sverige, som är det år konung Albrekt
hit inkom, allt detta skulle »igendömas och komma
under konungen och kronan, der alltid att blifva
och ingen lösen derför gifvas, men rådas bot uppå,
att ej mera göres så».
Dock stadgades i en särskild punkt, att några
innehafvare af stora pantelän skulle tills
vidare få behålla dessa efter deras bref. Bland dessa
läntagare voro Abraham Brodersson, som hade Värend
och Finnveden, Svarte Skåning, som egde Mark, samt
Claus Dovit och pins Skytte.
2:o) All skattejord, som kommit under frälset eller
på hvilket sätt som helst kommit ifrån kronan och
bönderna, skulle under kronan och bönderna igen,
dömas.
Härvid voro två saker att märka: antingen hade bondens
hemman blifvit lagligen såldt, eller också hade köpet
skett svikligen eller bonden med makt och våld blifvit
trängd från sitt hemman [1]. I båda fallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
