- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
22

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionens omgifning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jutländarne förhatliga förbindelse, som påskyndade Olofs
val till konung. Dock var den allmänna ställningen
då så hotande för hennes son, att Margareta måste
ingå ett stillestånd med de holsteinska grefvarne
1376 och låta dem behålla Sleswig, »tills man kunde
bli ense om en slutlig fred» och tio ar derefter
öfverlemna landet som ett ärftligt och odelbart län åt
Jern-Henriks sön, grefve Gerhard VI. Denne Gerhard var
den förste, söm kallade sig »hertig af Sleswig». De
föregående hertigarne af Abels ätt hade alla kallat
sig hertigar af Jutland eller Söderjutland. Hertig
Gerhard var nu visserligen till sin person af föga
vigt för de förenade rikena, men af desto större
inflytande på dem blef – som vi få se – hans död,
hvilken inträffade 1404.

I Meklenburg dog den gamle hertig Albrekt år 1379,
denne hertig, som så djupt ingripit synnerligast i
vårt lands öden. Efter hans död sökte hans söner,
Henrik och Magnus, att fortsätta utförandet af
faderns planer, men dogo snart, då den öfverlefvande
brodern, konung Albrekt i Sverige, måste vaka öfver
sina minderåriga brorsöner, tills äfven hans öde
afgjordes genom slaget vid Falköping 1389. Året förut
hade äfven hans brorson, den danske kronpretendenten,
blifvit död.

Meklenburg var numera helt och hållet förtyskadt,
så att den gamla slaviska nationaliteten der
var utslocknad. Detta var äfven förhållandet med
nabolandet österut.

Pomern – landets namn kommer af po, som betyder invid,
och more, haf – var liksom Meklenburg ett gammalt
wendiskt land, ehuru tyskt språk och tyska städer
äfven der vunnit öfverhanden allt sedan kristendomen
der infördes. I sitt förhållande till Norden liknar
Pomern Meklenburg. Det är i afseende på den konung,
som det gaf Norden, nästan samma historia. En son
af dess furstehus blir konung, blir afsatt och dör
slutligen i sitt fädernehertigdöme. Dess liksom
Meklenburgs inre historia är för oss i öfrigt af
föga vigt.

Österut från Pomern komma vi till tyska ordens och de
med dem förbundna Svärdsriddarnes länder, Pomerellen,
Preussen, Curland, Lifland
och Estland. Den wendiska
nationaliteten var också här, synnerligast i Preussen,
utträngd och ersatt af tysk. Blomstrande städer lågo
utefter kusten och hufvudlandet Preussen – dess namn
kommer af de wendiska orden po, invid, och russia
var väl odladt samt åtnjöt vid denna tid ett lugn,
som det egentliga Tyskland kunde afundas det.

Den tyska riddarestaten sträckte sig vid denna tid
från Odern utefter kusten ända upp till Narva och
hade nu uppnått höjden af makt. Den bland ordens
högmästare, som vid denna tid är af största vigt
för vårt land och unionen, var Conrad v. Jungingen
mellan åren 1393–1407. Han var, liksom företrädaren,
den verkligt store Winrich v. Knieprode, en utmärkt
man. Han styrde med klokhet och kraft ej blott sin
orden, utan äfven de med densamma förbundna städerna,
och följde med vaksamt öga händelserna i det norra
Europa. Han efterträddes 1407 af sin mer krigiske
broder Ulrich v. Jungingen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free