Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutsson riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvud och taga emot sina förläningar af sin unge
frände, som dittills blott stått vid hans sida
såsom innehafvande det andra embetet i riket näst
honom. Kalken var äfven bitter att tömma för drotsens
son, Carl. Men de beherskade sin vrede och lofvade den
nyvalde riksföreståndaren vänskap samt att hålla de
slott, hvilka de innehade, honom till handa. Drotsen
måste till och med hålla till godo med att se sina
förläningar förminskas med Gestrikland, som Carl tog
ifrån honom.
Detta egde rum i början af Oktober 1438.
Det är egentligen först ifrån denna tid,
som man i vår historia får höra talas om
en riksföreståndare. Engelbrekt valdes till
rikshöfvidsman, Carl sjelf blef i sin ordning vald
dertill, men man finner endast undantagsvis denna
benämning använd. Embetet – om vi få kalla detta
höfvidsmannadöme så – var nytt, det framkallades
af förhållandena och var till en början till sitt
skaplynne helt och hållet tillfälligt. Det synes,
som om man ansett det böra upphöra på samma gång med
den orsak, som framkallade detsamma. Sedan Engelbrekt
befriat riket och hemförlofvat allmogen efter sitt
första stora rundtåg om riket, då detta ännu var i
full strid mot konung Erik, blef han vald till rikets
höfvidsman, men sedan man börjat förlikningsarbetet
med konungen och sedan denne utnämnt drots och marsk,
upphör detta höfvidsmannaskap och Engelbrekt står
qvar endast som innehafvare af Örebro slott. När
man åter nödgades höja svärdet mot konungen och hans
fogdar, blef marsken rikshöfvidsman, men denna hans
egenskap står så helt och hållet bakom den af marsk,
att man i tidens handlingar sällan eller aldrig hör
talas om annat än »marsken». I rådet intager också
Carl Knutsson såsom marsk, äfven sedan han blifvit
vald till rikets höfvidsman, andra rummet, medan
drotsen såsom rikets första embetsmän intager det
första näst efter erkebiskopen och hans lydbiskopar.
Man har endast funnit ett par dokument från denna
tid, hvari Carl Knutsson till sin titel af marsk
vidfogar den af »rikesens höuitzman», men i båda
står hans namn på sin vanliga plats näst efter
drotsens. Allt visar, att rikshöfvidsmannatiteln var
en tillfällig titel, medan titeln af marsk var den
hufvudsakliga. Helt annat blef förhållandet efter den
öppna brytningen med drotsen. Det skulle hafva varit
stridande mot all god sedvänja, om Carl Knutsson i
sin egenskap af marsk velat uppträda som drotsens
förman. Men såsom riksföreståndare kunde han det.
Det är för öfrigt tydligt, att det var Carls
personlighet, som gaf hans riksföreståndarskap
betydelse. Men man bör märka den småningom skeende
öfvergången hos riksföreståndarskapet från att vara
något tillfälligt och öfvergående till att blifva
något bestående och stadigvarande. Efter denna tid
blir det en vanlig sak att i stället för drots eller
marsk, äfven om sådan finnes, se riksföreståndare
förordnade att föra styrelsen. Det blef sed att
riksföreståndare skulle regera konungalöst rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
