Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Mötena i Arboga och Halmstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle tilltaga, och man finner då erkebiskopens
uteblifvande alldeles i sin ordning. Ty ingenting
skulle väl varit mera egnadt att väcka Carls vaksamhet
än denne mans personliga närvaro.
Af rimkrönikan synes det, som om de fullmäktige af
konungen erhållit en bestämd föreskrift för sitt
görande och låtande vid mötet. De skulle vaka öfver
Sveriges rätt till Norge och Gotland, och, om de
icke kunde komma till någon förlikning med Danmark,
skulle de hänskjuta afgörandet till påfvens dom. För
öfrigt skulle de arbeta på fred mellan rikena.
Vid lydno förbjöd konungen då
dem ej dagtinga honom Norge frå,
han bad dem förr låtat i fara stå,
ehuru det täcktes Gud och kunde gå.
Valborgsmessodagen, den 1 Maj 1450, samlades de från
Sverige och Danmark utsedde herrarne i Halmstad. De
danske fullmäktige voro erkebiskop Tuve i Lund samt
biskoparne Olof Daa från Roskild, Hennike från Odensee
och Johan från Århus; de åtta verldslige herrarne
voro Henrik Knutsson, Otto Nilsson, Eggert Frille,
Claus Nilsson, Peder Hofvenskild, Åke Axelsson,
Jeppe Lunge och Thorbjörn Bille.
De från mötet utfärdade urkunderna omnämna
ingen norrman såsom närvarande, men Vadstenadiariet
säger att äfven norske rådsherrar infunnit
sig. Öfverläggningarna började genast och fortgingo
under 14 dagar. Den 13 Maj uppsattes besluten. Hvad
som i första rummet upptog de fullmäktige och hvad som
blef mötets hufvudfråga var unionen mellan rikena.
Beslutet derom lydde så: »När så kan ske, att någon
af de nuvarande konungarne med döden afgått, så skulle
det rike, som först konung mist, för det andra kungöra
dödsfallet, hvarpå inom tolf veckor tolf rådsherrar
från hvartdera riket skulle sammanträda i Halmstad
och der öfverlägga, om den öfverlefvande konungen
skulle tagas till konung öfver bägge rikena. Kunde
man derom ej blifva öfverens, skulle en eller
flere riksföreståndare af infödde män utses i det
konungalösa riket att der förvalta riksstyrelsen,
tills äfven den öfverlefvande konungen med döden
afginge. Då skulle åter tolf rådsherrar från hvartdera
riket sammankomma i Halmstad och icke åtskiljas,
förr än en infödd man, dansk eller svensk, vore
vald till konung öfver bägge rikena. Efter dennes
död skulle den skickligaste af hans söner, om han
efterlemnade sådana, väljas till hans efterträdare,
och Danmark och Sverige aldrig mera åtskiljas. Dock
skulle hvartdera riket bibehålla sitt namn, sina
lagar, sina fri- och rättigheter, intet krig begynnas
utan båda rikenas samtycke, inga skatter föras ur
det ena riket i det andra, för så vidt som icke stor
nöd påkomme och rikets råd det tilläte. För öfrigt
skulle från denna tid en evig fred vara mellan båda
rikena, och skulle denna fred taga sin början med
nästkommande Olofsmessa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0262.html
