- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
291

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thord Bonde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brefvexlingen mellan konung Christian och de svenske
förrädarne med ett säkert bud till konungen.

Budet från riddar Thord träffade konungen i
Vadstena och aflemnade brefvet och den i Lödöse
funna väskan med de svenske förrädarnes bref till
konung Christian. Vi kunna lätt tänka oss konungens
bestörtning. Dock var det med en känsla af glädje som
han genomläste sin frändes bref om dennes framgång
och lycka mot fienden. Oföftöfvadt begaf sig konungen
till Erengisle Nilsson på Örebro.

Hvarken herr Erengisle eller fru Brita anade verkliga
anledningen till konungens ankomst. Väl hade fru
Brita väntat, att en annan konung vid detta laget
skulle draga in i Örebro slott, och med oro hade hon
sport efter tidningar från fienden. Dessa voro till en
början hugnesamma. Konung Christian hade tågat genom
Vestergötland och fått Jönköping. Snart skulle han
tåga genom Östergötland, och blott han hunne norr om
Kolmorden in i biskop Sigges biskopsdöme, visste hon
väl att goda och pålitliga vänner väntade honom. Och
det borde gå honom lyckligt i händer, ty på något
allvarsamt motstånd af konung Carl behöfde man ej
tänka. I dessa förhoppningar hade hon invaggat sig,
då med ens underrättelsen kom om danskarnes nederlag
på Holaveden och konung Christians återtåg. Derför
behöfde dock icke allt vara förloradt, ty lyckan
kunde snart vända sig om. Och fru Brita var redan
färdig att på nytt börja sitt hemliga arbete för
konung Christian. Då ankom konung Carl.

Så fort konungen, följd af sina herrar och herr
Erengisle, kommit upp på slottet, tillsade han den
sistnämnde att tillkalla sin husfru. Konungens
befallning fullgjordes och snart inträdde fru
Brita. Hon kunde, såsom vi nämnt, ej ana hvad som
väntade henne, men hon bleknade, då hon såg konungens
bleka anlete, och greps af den allmänna förstämning,
som rådde i salen. Den pinsamma tystnaden afbröts af
konungen, som uppläste de bref, fru Brita skrifvit,
det ena efter det andra. »Kännen I dessa bref, fru
Brita», sporde konungen, sedan han slutat, »och hvad
sägen I dertill?»

Något nekande tjenade här till intet, de med hennes
egen hand skrifna orden och hennes sigill vederlade
hvarje invändning. Herr Erengisle försäkrade att han
icke hade någon del i sin husfrus brott. På hans löfte
att inom 14 dagar föra sin husfru till Stockholm att
der stå till rätta, lät konungen fru Brita vistas
hos sin man på slottet. Sjelf begaf han sig till
Stockholm.

Till Stockholm hade konungen kallat rådet, jemte
domkapitlen i Upsala och Strengnäs. De förrädiska
prelaterne, erkebiskop Jöns och biskop Sigge i
Strengnäs, hade lika litet som fru Brita väntat sig en
sådan utgång af konung Christians tåg, och de hade nu
helt visst icke haft något emot, om deras stolta ord,
när konungen sist kallade dem till sig i Stockholm,
varit osagda. Konungen hade genast efter erhållandet
af deras brottsliga bref fråntagit dem deras län,
men tillika hade han genom bref kallat dem till
Stockholm. De begärde och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free