Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brytning mellan konung Christian och erkebiskopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter den oförmodade framgången vid den yttre porten
haft svårt att återhålla fröjderopen, dels att ljudet
af så många fotsteg, äfven om de aldrig så varsamt
trampade marken och broplankorna, ju närmare det kom
brotornet, varit tillräckligt att väcka det manskap,
som hade bevakningen vid porten, så att det i yttersta
stunden rusat ut och dragit upp vindbryggan.
När bönderne sålunda icke kunde vinna staden,
lägrade de sig på Helgeandsholmen och på Brunkeberg
och uppförde på båda ställena förskansningar eller
»skärmar», aktande att belägra Stockholm. Sådana
tidender förde ilbudet med sig från Stockholm till
konungen, der han då befann sig på Stäkets slott. Han
satte sig då genast till häst och kom vid midnattstid,
natten mellan lördagen och söndagen (den 20 och 21
Augusti) till Stockholm.
»Den stund vi der (på Stäket) var» – skrifver konungen
till Eggert Frille – »fingo vi tidender, att knapar,
hofmän, köpstadsmän och bönder, väl åttatusende,
hade sig församlat och kommit till Stockholm, och
skärmade[1]
på Brunkeberg och fingo Helgeandsholmen
och skärmade hårdt in för stadsens port. Då vi de
tidender förnummo, foro vi strax om lördagen före
S:t Bartholomaei dag till Stockholm igen och kommo
dit om midnattstid.»
Ankommen till Stockholm, fogade konungen genast
anstalt om ett utfall från staden mot bönderna. Arla
om söndagsmorgonen, när det ringde till messa i
Stockholms kyrkor, väpnade sig konungens män, och
de danske riddarne, som voro hos honom, liksom äfven
många svenska, spände om sig sina blanka harnesk. Så
öppnades stadsporten och det kungliga banéret
syntes ila öfver bron mot Helgeandsholmen. Så väl
här som på Brunkeberg uppstod en häftig strid, och,
när konungen lät sina skepp hala upp och lägga sig
vid »sandbron» mellan Norrmalm och Helgeandsholmen,
stridde de bönder – omkring 300 till antalet – hvilka
befunno sig på holmen, med förtviflans mod. Men utan
dugliga anförare blefvo bönderne snart öfvermannade
och nedhuggna af konungen, hans riddare och hofmän,
och så gick det löst på Brunkeberg. Striden blef hård
och fortfor allt intill aftonen, men konungen behöll
segern. Enligt konungens egen uppgift hade öfver
tusen bönder fallit, och lika många blifvit sårade
och tillfångatagna. Nu måste bönderne falla till
föga och underkasta sig den utskrifna gärden. Åtta
de förnämste af bönderna jemte en af deras anförare,
Johan Lindorm, steglades några dagar derefter.
Samma dag som desse undergingo dödsstraffet, eller den
26 Augusti, var det som konungen skref det oftanämnda
brefvet till Eggert Frille. Han slutar sitt bref med
en berättelse om striden. »Den tid, nöden dem pågick»,
skrifver han, »hade de bud till vårt älskelige råd,
begärandes för Guds skuld, att de skulle bedja dem
nåd och vänskap af oss, hvilket förnämnda vårt råd
ock gjorde, så att vi då för Guds och deras böns
skuld gåfvo vår allmoge vår vänskap, och hyllade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
