Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget på Hälleskogen och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätta öfver våra och riksens otrogna män, och vilja
ej af[1] vårt rike Sverige, förr än vi fange vår vilja
om alla ärenden. »Det synes sålunda hafva varit hans
afsigt att med redan ankomna och ytterligare väntade
förstärkningar från Danmark fortsätta striden och
i grund qväfva upproret.
Härunder var det, som konungen utsände Thure Thuresson
med en flotta inåt Mälaren. Den hufvudsakliga afsigten
var att taga Vesterås. Ty bud hade kommit till
konungen, att herr Nils Christersson förts dödssjuk
till Vesterås slott och der aflidit. Detta var också
sant. Herr Nils hade jemte några andra rådsherrar
varit på ett möte i Sigtuna, då han plötsligt kände
sig illamående. Det onda tilltog häftigt, och han
lät föra sig till Vesterås, men der träffades han
af döden. Konungen skall hafva blifvit mycket glad
öfver underrättelsen och genast vidtagit mått och
steg att komma i besittning af slottet. Herr Thure
kom sålunda seglande in i Vesteråsfjärden, ärnande
sig lägga i land vid staden.
Men här hade borgarena med tillhjelp af det krigsfolk,
som befann sig i staden, uppkastat skansar och mottogo
från dem herr Thure och hans folk på sådant sätt,
att han måste öfvergifva hvarje tanke på Vesterås
slott. Icke ens staden, som konungen befalt honom
bränna, i händelse han ej kunde vinna slottet, kunde
han komma åt. Han måste segla derifrån med oförrättadt
ärende.
Herr Thure vände sig nu vesterut, när han kommit ut
ur Vesteråsfjärden, och ärnade sig öfver Blacken och
Galten draga till Arboga för att der och i bygden
deromkring underhandla med allmogen å konungens
vägnar. Det var då som han lade till vid Qvicksund
och blef så oförmodadt af biskop Kettil tvungen att
vända åter till Stockholm.
Medan detta tilldrog sig i Stockholm och Mälarängden,
hade biskop Kettil jemte de andre herrarne rest
omkring landet och förmått bönderna att tåga mot
Stockholm. Och omkring denna stad samlades snart en
stor bondehär. Herr Christer Bengtsson och herr Ivar
Gren kommo tågande norr ifrån och lägrade sig på
Norrmalm. Herr Trotte Carlsson slog upp sitt läger
på Södermalm, och biskop Kettil, som kom med sitt
folk sjöledes öfver Mälaren, besatte Långholmen.
Stockholm var sålunda instängdt på trenne sidor,
men, emedan inloppet från hafssidan var öppet, kunde
förstärkningar och lifsmedel den vägen litet emellan
komma konungen tillhanda från Danmark. Detta äfvensom
den omständigheten att många af de belägrande tågade
hem, gjorde att konungen kunde hålla sig i Stockholm
ända till midsommaren. Men dagligen föreföllo strider
mellan konungens folk och allmogen, dock utan någon
framgång för den förre. På Käpplingen skall han hafva
lidit en stor förlust.
Så som sakerna nu stodo, kunde de likväl icke länge få
förblifva. Konungen måste tillvägagå med mera styrka,
om han ville, såsom han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
