Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Hans blir Sveriges konung - Drottningens kröning. Förföljelsen mot Sten Sture
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oaktadt enligt Kalmar recess endast svenske män skulle
tillsättas till höfdingar på de svenska slotten,
konungen och drottningen likväl skulle ega rätt att
å de slott, »som hörde till deras fatabur», utnämna
hvilka de ville svenskar, danskar eller norrmän
till fogdar. Konungen bekräftade äfven Nyköpings,
Upsala och Stockholms privilegier och utfärdade den
10 December ett öppet bref till hela riket, hvari
han högtidligen lofvade glömska och förlåtelse för
allt det framfarna både under hans faders och hans
egen tid, innan han blef konung i Sverige.
Sedan allt detta var väl bestäldt, redde sig konungen
att resa tillbaka till Danmark. Fyra rådsherrar,
af hvilka Sten Sture var en, skulle under hans
frånvaro föra styrelsen i Sverige. Under nedresan
följde honom herr Sten. Konungen red landsvägen och
var på Stegeborg onsdagen efter trettondagen den 10
Januari 1498. Derifrån togs vägen till Linköping, der
han var den 16, och dagen derpå till Vadstena, hvars
kloster han besökte i sällskap med sina danska herrar,
Sten Sture och Svante Nilsson samt Östergötlands
biskop och lagman med flera. Mot slutet af Januari
var konungen åter inom danskt område. I Halmstad,
dit Sten Sture följt honom, erhöll denne ytterligare
tillökning i sina förlaningar, deribland en del af
det nyuppfunna silfverberget i Dalarne.
Drottningens kröning. Förföljelsen mot Sten
Sture.
Året 1498 var konungen i Danmark ända till inemot
julen. Under tiden fördes styrelsen i Sverige af Sten
Sture och de öfriga tre rådsherrarne, som konungen
dertill förordnat. Det märkligaste som derunder timade
i Sverige var den åvägabragta försoningen mellan Sten
Sture och Svante Nilsson. Det skall hafva varit Heming
Gad, som åter gjort dessa herrar till vänner. Sten
Sture vistades under någon del af året i Finland, der
han tillsammans med Erik Johansson (Vasa) och Knut
Posse sökte freda landet mot ryssarne, och derunder
ser man åter förtroliga bref vexlas mellan honom och
Svante. Sten kallar Svante »sin käre son», och Svante
gifver Sten namnet »fader». – »Tvifla icke på mig»,
skref den senare en gång, »utan förlita eder fast på
de ord, som vi lofvade och sade hvarandra på Nyköping,
hvilket I mågen fullkomligen sätta tro till.» Svante
underrättar Sten om förhållandena här hemma, om hans
ställning till erkebiskopen o. s. v.
Fram emot julen, då tiden för konungens återkomst
nalkades, var Sten Sture åter i Sverige. Konungen
skulle nu hafva sir drottning med sig, och herr Sten
lät iordningställa rum för dem begge på Nyköpings
slott. Konungen och drottningen kommo också. De
voro i Stockholm i Januari och månaden derpå skedde
drottningens kröning. Denna försiggick dock icke i
Stockholm, som konungens, utan i Upsala. Prakten och
ståten vid detta tillfälle voro desamma som vanligt.
Vi må väl också tänka oss glädjen och fröjden stor,
ehuruväl drottning Christina – en af de bästa qvinnor
som burit Danmarks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
