- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
576

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökriget 1507, 1509, 1510

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skepp, som seglade till eller från Sverige,
och det hade till följd, att Lybeck beslöt låta
krigsskepp åtfölja handelsskeppen, som seglade till
Sverige, för att möta våld med våld. Då upphäfde
konungen hansestädernas privilegier både i Danmark
och Norge och belade all hanseatisk egendom med
qvarstad. Kriget stod sålunda för dörren, det var
redan år 1502.

Utbrottet af kriget lyckades man dock förekomma,
och underhandlingar öppnades, hvilka emellertid
knappast ledde till något annat, än att lybeckarne
åtogo sig medverka till att förskaffa drottning
Christina sin frihet. I öfrigt blef förhållandet
detsamma, och efter tilldragelsen i Kalmar 1505, då
kriget med Svante Nilsson i Sverige var oundvikligt,
förklarade konungen, att lybeckarne antingen skulle
upphöra med sin handel på Sverige eller också komma
att behandlas som fiender. Hade Lybeck kunnat erhålla
hjelp af de andra städerna, hade till följd häraf
kriget utbrutit. Nu måste hansestaden finna sig i
att underhandla.

De lybska sändebuden träffade konungen i Kiel,
men blefvo der, såsom det påstås, föremål för det
bittraste hån – till gengäld för deras skämt öfver
konungens olycka i Ditmarsken 1500. Detta väckte
naturligtvis ytterligare harm hos lybeckarne, och de
fortfore med sin handel på Sverige, tills kejsarens
aktsförklaring mot Sveriges riksföreståndare
uppslogs på deras rådhus och kyrkodörrar. Då
upptogos underhandlingarna åter, och en fred afslöts i
Nyköping på ön Falster 1507. Lybeck skulle söka förmå
svenskarne att nedlägga vapen och under tiden afbryta
all handel med dem, hvaremot konungen stadfästade
hansestädernas privilegier.

Men detta fördrag var sådant, att det icke kunde
hållas, och Lybeck förmådde kejsaren att upphäfva sin
aktsförklaring, för så vidt som den rörde handeln på
Sverige i allmänhet. Detta skedde strax i början af
år 1508, hvarpå lybska skepp åter besökte Sverige,
och handeln gick som förut. Den häröfver uppretade
konungen började nu åter uppbringa lybska skepp,
upphäfde deras privilegier och öppnade sina hamnar
för holländarne. Så gick året 1508 och en god del af
1509.

När Otto Rud kom hem från sitt plundringstag till
Finland, fick han befallning att genast å nyo draga ut
för att uppbringa 8 lybska skepp, hvilka man visste
skulle segla från Reval till Lybeck med svenskt gods
ombord. Herr Otto påträffade också de 8 skeppen under
pomerska vallen, men det var vindstilla om dagen,
så att skeppen ej kunde röra sig utan drefvo för
strömmen. Blott ett af lybeckarnes fartyg lyckades man
med mycken möda bemäktiga sig. De öfriga undkommo.

Härunder fortgingo underhandlingar äfven mellan
Sverige och Lybeck, såsom naturligt var, då de stredo
mot en gemensam fiende. Redan i början af år 1509
se vi lybska sändebud i Sverige. En lybeckare var
här redan i Februari, en annan infann sig i månaden
derpå. Han hette Efvert Potgetere och kom först till
Erik Thuresson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0578.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free