Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Underhandlingarna med Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva vi ett bref i behåll, deri den kraftige mannen
som allra hastigast nedskrifver sina tankar rörande
utgången af Varbergsmötet.
I afseende på de tre vilkoren ville han framför allt
icke veta af något anammande af konung Hans eller hans
son. Då kunde man hellre bjuda en summa penningar, men
icke såsom konungen föreslagit att årligen utgå, utan
hvart fjerde eller femte år, och endast för den tid
konungen lefde. Dock vore äfven detta, skrifver han,
riket till förakt, Gud bättre. Vidare skulle Gotland,
Kalmar och Borgholm komma fritt till riket igen –
ville ej konungen gå in på detta, så hoppades han
till Gud, S:t Erik och alla Sveriges helga patroner,
att ej behof skulle göras något ytterligare att
besvära riket med någon stor utgift.
Det beramade mötet i Malmö blef icke af. Härjningar
på de svenska och finska kusterna tvärt mot
öfverenskommelsen i Varberg, hvarom äfven det
ofvannämnda brefvet från Erik Thuresson talar, väckte
mycken förbittring hos de svenska herrarna, och
hindrade så väl Erik Thuresson som de andra herrarne
i Finland att komma öfver till mötet i Stockholm,
hvarom det svenska rådet tillskref det danska i bref
af den 22 November.
Och dermed gick året 1508 till ände.
På nyåret 1509 äro dock åter underhandlingarna i full
gång. Domprosten i Linköping Hans Brask, Erik Trolle
och Bengt Abjörnsson infunno sig i Helsingborg,
och der beslöts att stilleståndet skulle räcka till
midsommar, och att dessförinnan sex fullmyndige
svenska ombud skulle infinna sig i Malmö för att
öfverlägga med den danske konungen och hans råd
samt utan uppehåll förklara, hvilken af de tre
Varbergsartiklarne Sverige bestämde sig för.
Detta var stränga fordringar från konungens sida,
och förbittring väcktes i Sverige, synnerligast
hos sådana män som en Heming Gad och en Erik
Thuresson. Flera herremöten höllos, ett i Arboga
i April månad, der riksföreståndaren sjelf var
närvarande. Fråga var, om man skulle fästa något
afseende vid de danska fordringarna, eller om man icke
borde med kraft fortsätta kriget. För det sistnämnda
röstade Heming Gad. Det öfverensstämde också med
Erik Thuressons åsigter. Denne skref den 29 April
till riksföreståndaren, att rådet borde genast göra
sig redo med skepp och manskap, desslikes friborne
och köpstadsmän med all makt, så att när han sjelf
(herr Erik) och de finska herrarne öfverkommit, man
strax kunde draga mot fienden, hvar helst i sjön han
vore. Den tappre herren hoppades till Gud och S:t
Henrik, att man väl kunde bestå mot kungen och hans
parti. Hade så förr skett, så hade denna fejden haft
en ände, ty med dagtingan vunne man intet. Rönte
konungen en gång rätt motstånd i sjön af svenske
män, han gåfve sig väl sedan till freds och bättre
dagtingan. Men ville man icke med allvar gripa saken
an, kunde den så gerna helt och hållet öfvergifvas
o. s. v.
Det var naturligt att riksföreståndaren sjelf hyste
liknande åsigter. Men fredsvännerne synas hafva
varit öfvermäktige. Det var samtidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
