Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sägas fortfara under hela medeltiden, enär ryssarne
betraktades såsom kristenhetens fiender. Kraften och
styrkan, så väl själens som kroppens, var fortfarande
något som väckte svenska folkets kärlek och beundran,
äfven öm dessa egenskaper slogo öfver i hårdhet och
vildhet.
Förändringarna i ett folks lynne och seder följa samma
lagar som förändringarna inom materien. De gå från
ytan inåt, från samhällets öfre lager nedåt. Till
följd deraf fortlefver det gamla, liksom bättre
skyddadt på djupet, sitt ostörda lif hos massan af
folket, långt efter sedan ett nytt skick blifvit
rådande på de stores gårdar.
Stiga vi derför in på bondens gård och öfver
tröskeln till hans stuga, skola vi finna honom med
sin omgifning, sin hustru, sina söner och döttrar och
husfolk, i det väsentligaste sådan, som vi sågo honom
vid medeltidens början, då förhållandena något hunnit
sätta sig efter kristendomens införande. Hvad vi först
och främst sakna der, är trälen, hvilken försvann
genom Birger Jarls och hans sonsons konung Magnus
Erikssons lagstiftning. En annan vigtig förändring
finna vi i hustruns och döttrarnas ställning, också
genom Birger Jarls lagstiftning. Det är nemligen
klart, att så väl hustrun, hvilken nu inträdde i sitt
blifvande hem med ärfd egendom i fast och löst,
som döttrarna i huset, hvilka i sin ordning skulle
hafva »tridiung» af arfvet med bröderna, numera skulle
intaga en helt annan ställning än som dessförinnan
var fallet.
Vid sidan af dessa förändringar till ett bättre visar
sig en annan, som smög sig fram, tyst och nästan
omärklig, och som när den stack upp sitt bleka anlete,
hade träldomens märke tryckt på sitt änne. Det var en
frukt af de feodala sträfvanden, som började verka
hos oss från den egentliga medeltidens början,
och i vårt naboland, i Danmark, förlorade bonden
under denna tid alla sina rättigheter såsom fri man
och blef lifegen. Herremannen höjde sig först öfver
bonden och vände sig sedan mot honom och förtryckte
honom. Förtrycket uteblef icke i Sverige, ehuruväl
lifegenskapen uteblef. Men att man både med undran
och ovilja skådade de svenske böndernes framfärd,
när de slutligen väcktes till verksamhet, det visar
så väl yttrandet »de vilja sjelfve vara herrar» i
Bernhard Osenbrugges bref som de ord konung Hans skall
hafva yttrat till Sten Sture, när denne fört honom
upp på Stockholms slott. »Herr Sten, I hafven gjort
ett ondt testamente i Sverige», voro enligt Olaus
Petri konungens ord, »i det I hafven gjort bönderna,
som Gud hafver skapat till trälar, till herrar, och
de som herrar skulle vara, ville I göra till trälar.»
Men ställer man sig inom området af den verksamhet,
som bonden under dessa tider utvecklade, och af de
bragder, som han utförde med sina käre höfvidsman,
och skådar man från dessa om kraft och mandom och
lefvande frihetskänsla vittnande storverk tillbaka
till hans undangömda hem, så har man svårt att tänka
sig träldom trycka på detta hem. Också var den svenske
bonden aldrig träl, de store och de danske konungarne
måtte nu betrakta honom och benämna honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
