Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungen och den nya läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrifterna vore det nödvändigt, att dessa skrifter voro tillgängliga för hela den kristna församlingen. Dessutom voro presterne så illa uppfostrade i skolorna, att ganska få kunde predika Guds ord för folket; några kunde icke en gång rätt läsa den heliga skrift, än mindre förklara den, och för desse vore det nyttigt att hafva skriften på eget tungomål. Derigenom undginge man ock, att okunnige och oförståndige sökte förklara skriften, såsom ofta förut skett i klostren och på andra ställen.
Erkebiskop Johannes utfärdade med anledning häraf den 4 Juni 1525 ett bref till sina lydbiskopar, hvari han uppräknar de af konungen anförda skälen. »Med outsäglig grämelse» – säger han – »tvungos vi att tillstå konungens klagan öfver den bristfälliga skoluppfostran.» »Konungen tillade oss herdar, som på allt sätt skola föda Christi får med Guds ord» – heter det vidare – »att detta verkställa genom lärda och upplysta män, ej inseende, huru vi annars voro värdiga herdanamnet, om vi, långt ifrån att föda fåren, undanhöllo dem sin näring. Och dessa grunder kunde vi ju ej rakt och öppet motsäga, utan lofvade att med edert och andra prelaters biträde gå konungens önskningar till mötes, och emedan vi alla, som kallas herdar, åtminstone de ibland oss, hvilka Gud gifvit förmåga, äro dertill förbundne, så hafva vi på konungens råd fördelat Nya Testamentets öfversättning på domkapitlen och några lärde män i rikets kloster.... Så snart vi återkommit från Tyskland, hvartill Gud sin nåd förläne, begära vi af eder och de öfrige, att I sänden någon eller några till Upsala, dit vi sammankalla alla till den 10 September, på det att hvar och en må inför de öfriga uppgifva skälen för sin tolkning. Då kan med allas gemensamma dom en godkänd öfversättning sammansättas af allas arbeten.»
Erkebiskopen afgick, som vi påminna oss – det var blott några dagar efter brefvets skrifvande – jemte grefve Johan af Hoya till Lybeck för att afhandla om Gotlandsfrågan, och han befann sig der ännu i September, så att det då utsatta mötet icke blef af. På herredagen i Vadstena i Januari 1526 beslöts väl, att saken skulle med skyndsamhet bedrifvas, men den gamla kyrkans män öfvergingo dock allt mer och mer på den åsigt, »att uppskof med arbetet vore det tryggaste» – såsom biskop Hans skref till erkebiskopen. Så blef det ock.
Utan tvifvel hade det varit af en oberäknelig vigt, om genom den gamla kyrkans män denna sak blifvit drifven igenom. Men det behöfdes ingen synnerlig skarp blick hos dem för att finna, det kätteriet genom ett slikt arbete bättre än genom något annat skulle befordras. Genom erkebiskop Johans villfarighet för konungens begäran var emellertid så mycket vunnet, att den gamla kyrkans sakförare gått in på och erkänt sakens rigtighet. Också häpnade biskop Hans i Linköping öfver erkebiskopens flathet och han utgöt sitt ogillande för doktor Peder Galle, förundrande sig högeligen öfver, huru erkebiskopen utan att fråga kyrkans biskopar och kapitel kunnat inlåta sig i denna labyrint.
Men ehuru detta arbete afstannade inom skötet af den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
