Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungamötet i Reval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara afslutad», och alla polackarnes föreställningar och böner voro fåfänga.
Dagen förut hade det närvarande svenska krigsbefälet och adeln, sannolikt på rådsherrarnes tillskyndan, inlemnat till rådet en skrift, hvari de bådo rådet afstyra Sigismunds hemresa, som ryktet omtalade, och i allt sörja för fäderneslandets väl. Något beslut med anledning häraf hade ännu icke blifvit fattadt, då dagen derpå det ofvannämnda stora gästabudet egde rum, och den 3 September kom Olof Sverkersson från konungen och tillkännagaf, att Sigismund skulle fara öfver till Sverige för att krönas samt tillika att rådsherrarne ej finge tala något häremot. Så gick den 4:de, och rådet uppsatte en skrifvelse till Sigismund, och den 5:te September föranstaltades ett sammanträde af rådet, adeln och krigsbefälet i Revals domkyrka, der man kom öfverens om en gemensam skrifvelse till båda konungarne, hvilken ock genast uppsattes. Båda dessa skrifvelser framlemnades samma dag och äro af ett så märkligt innehåll, att vi anse oss böra anföra det hufvudsakliga.
I skriften till Sigismund anhöll rådet, »att han ville medverka till en dräglig och säker fred, emedan krigsfolket vore utledset vid den nittonåriga fejden och en säker fred bättre än en oviss och blodig seger. Efter tjuguåtta års fejd var nu nöden bragt till en sådan höjd, att riket ej förmådde bära mera. Deras majestäter skulle låta denna undersåtarnes nöd gå sig till hjertat. Allmogen utarmades af de många gärderna och skatterna, hvilka blefvo ännu mera tryckande genom uppbördsmännens egennytta och godtycke. Det mesta vore påbjudet icke med öfverenskommet råd, som lag säger, utan af kamererare och köksskrifvare. Mycket folk, hästar och boskap hade under de trenne nästlidna hårda åren omkommit, och månget hus genom de stränga årliga utskrifningarna mistat tre till fyra söner. Konungen hade under tolf eller sexton års tid årligen lofvat minska skatterna, men de hade i stället blifvit ökade. Den oskickliga och slösaktiga hofhållningen utan ordning och lydnad, så ock de stora byggnader af slott och kyrkor, som konungen mot råd låter uppföra — allt bidroge att öka menige mans armod, så att der förr hafver varit åker och äng, der växer nu stor skog, och hvar fordom i många år suttit välbehållna bönder, der löpa de nu med säcken och käppen. Af städerna är tredjeparten öde, och bland presterskapet herskade oenighet för liturgiens skull. Måtte deras majestäter låta sådant gå sig till sinnes och betänka, att intet rike i verlden är så mäktigt, att det icke genom oordning och långvariga krig blifver förderfvadt.»
Skrifvelsen till de båda konungarne gemensamt var af följande hufvudsakliga innehåll: »De hade förnummit ett rykte, att Sigismund nu skulle följa sin fader till Sverige och öfvergifva Polen. De hade väl satt föga tro dertill, men ville likväl bedja konungarne taga en så vigtig sak i moget öfvervägande. De kunde väl förstå, att Sigismund kunde längta från det bångstyriga Polen hem till fäderneriket, äfvensom att fadershjertat gerna skulle se hans återvändande hem, och skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
