Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hertig Carl riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungakrona. Men för den, som var så invigd i sin tids förhållanden och egde en sådan kännedom om både konungen och hans svenska undersåtar som hertigen, för honom behöfdes knappast en spådom för att finna omöjligheten för Sigismund att på längden bibehålla Sveriges rike. — Till döpelsen voro rådsherrarne och de förnämste af adeln inbjudne samt mottogos af hertigen på ett synnerligen vänligt och hjertligt sätt, så att en hvar nu började tro på en fullkomlig försoning dem emellan. Sjelfve Erik Sparre var med bland de inbjudna vittnena, och när han kort derefter fick en son, så stod hertigen fadder och barnet kallades efter honom Carl. Äfven konung Christian IV i Danmark var bjuden till Gustaf Adolfs döpelse och skickade på sina vägnar en rådsherre.
Tvänne vigtiga saker utmärka de första månaderna af detta år, nemligen återupprättandet af Upsala akademi och fredsslutet med Ryssland. Akademien hade under Johan förfallit, och dess professorer hade varit liturgiens ifrigaste motståndare samt derför lidit långvarig förföljelse. Detta hade i sin mån bidragit att rikta den allmänna uppmärksamheten på akademien, och under de öfverläggningar, som egt rum i och för den lutherska lärans försvar och betryggande mot Sigismund, hade ej blott professorerne utan lärarne vid skolorna i allmänhet framträdt såsom protestantismens säkra stöd. Strax före kröningen begärde rådet och ständerna, att Upsala akademi skulle återställas såsom en grundval för reformationens bestånd. Äfven hertigen påminte derom, och, ehuru konungen svarade, »att han om akademien ej ville låta sig något föreskrifva», fann han sig dock nödgad att i sin försäkran utlofva hennes återupprätthållande i enlighet med Sveriges religion och att förse lärare och studenter med tillbörligt underhåll. Något vidare blef emellertid icke i detta ärende vidgjordt förr än nu, sedan hertigen kommit i spetsen för styrelsen. Han utfärdade den 15 Mars 1595 akademiens privilegier, försåg sju professorer med boställen och löner samt inrättade ett så kalladt kommunitet, der under uppsigt af domprosten och en teologie professor fyrtio studenter skulle underhållas. Till boställe åt professorerna anslogos de domkyrkans forna hus omkring kyrkogården, hvilka genom reformationen blifvit indragna till kronan och till en del bortförlänta åt adeln[1].
Kriget med Ryssland, som nu varat tjugusex år, afslöts ändtligen den 18 Maj 1595 uti byn Teusin nära Narva på samma vilkor, som redan tio år förut blifvit af ryssarne erbjudna. Sverige behöll Narva och Reval med hela Estland, men återlemnade Ingermanland och Keksholm med dess län.
Sigismund hade icke visat sig synnerligen ifrig att få detta krig afslutadt. Han önskade nemligen att hafva krigsfolk till hands, och detta kunde icke låta sig göra, om Sverige finge fred. Men äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
