570 (Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodsdomen i Åbo - Riksdagen i Linköping år 1600

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Frågar man hvad konungen gjorde under allt detta, så är denna fråga lätt nog besvarad. Han gjorde på det hela taget intet, som var något värdt med. Alla hans mått och steg voro endast halfva. Synnerligen sent kommo honom ock underrättelserna från Finland till handa. Vanligen åtgingo tre veckor, högst en månad för ett bref mellan Finland och Warschau, men nu visste konungen först efter två månaders förlopp, att hans välde i Finland höll på att ramla. Samma dag, som domen fäldes i Åbo rådstuga, hade han erhållit underrättelse om hertigens seger i S:t Mårtens socken. Med sina bref till de finska befälhafvarne uträttade han intet, och, ehuru desse gjorde allt hvad man af dem billigtvis kunde begära, klagade han likväl, att de ej efter förmåga sökt upprätthålla hans sak.

Ungefär samtidigt med hertigens tåg till Finland utrustade han åtta skepp, med hvilka Johan Gyllenstierna skulle segla till Elfsborg för att bemäktiga sig detta fäste och sedan derifrån verka för konungen in åt Vestergötland. Huru litet hertigen aktade denna fara, synes deraf, att han derunder företog sitt tåg till Finland. Likväl skickade han Anders Lennartsson ned till Vestergötland att der vaka öfver försvaret. Men Johan Gyllenstierna kom aldrig fram med sina skepp, utan vände om och låg i Köpenhamn vintern öfver samt återvände ensam, när våren kom, till Polen. — Detta var allt hvad Sigismund gjorde. Han skref väl den 18 November till Göran Farensbach, att han nu beslutat befria sitt rike och att polska riksdagen derför skulle samlas vid trettondagstiden. Men med detta hans beslut gick det som med så många andra.

Riksdagen i Linköping år 1600.

Vi nalkas det sorgligaste och mest upprörande kapitlet i denna tids historia — nemligen det som rörer de fängslade rådsherrarnes slutliga öde. Desse sutto, som vi påminna oss, medan underhandlingarna mellan hertigen och konungen pågingo efter Stångebro slag, i bondbyarne omkring Linköping under sträng bevakning. Derefter fördes de med sina fruar och barn på bondvagnar och klöfsadlar till Kungsbro och derifrån till Segersjö. Herr Gustaf Banérs fru, Christina Sture, nedkom här med en son, hvilken i dopet uppkallades efter hertigen med namnet Carl. Den 19 Oktober fördes alla herrarne till Nyköping med undantag af Gustaf Banér, som för fru Christinas skull ännu fick qvardröja en vecka, då äfven han flyttades till Nyköping. Men efter fjorton dagar förändrades åter fängelset, i det att Gustaf Banér, Göran Posse och Clas Bielke insattes på Gripsholm. Erik Sparre satt qvar i Nyköping och Sten Banér i Stockholm.

Det var en tid, full af ängslan och oro. De fångnes fruar reste fram och åter omkring fängelserna för att få sammanträffa med sina herrar, men det förvägrades dem alltid. De höllos under den strängaste bevakning, och till och med brefven till deras fruar, hvilka sändes öppna,

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sverhist/3/0584.html

		Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner / 570 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|