Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förbund mellan Sverige och Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige. Dessutom väckte det mycket missnöje, att ryssarne ännu icke enligt sitt löfte öfverlemnat Keksholm. Så gick året 1609 till ända.
I början af 1610 kommo de väntade förstärkningarna, så att De la Gardies här uppgick till 5,000 man, och sedan han tvingat en stor polsk här att lemna det gamla Troiskoi kloster — nordost om Moskwa — fans ingen fiende mer mellan honom och czar Wasilejs hufvudstad. Den polska hären, som belägrade denna stad, hade betydligt förminskats, och nu, när den svenska hären nalkades, bröt den upp, antände sitt läger, som sträckte sig flere mil omkring staden, och tågade till Smolensk.
Efter två års belägring kunde således Moskwa andas fritt, och hela staden rustade sig att på ett utmärkt sätt mottaga sina befriare. Den 12 Mars försiggick det högtidliga intåget. De la Gardie och knes Mikael redo i spetsen för sina krigare, och en oändlig massa menniskor kom dem till mötes. Tåget gick upp till det på en höjd midt i staden belägna Kreml, czarernes boning — egentligen en stadsdel, som utom czarernes palats innehåller flera kloster och många kyrkor, bland hvilka S:t Mikaelskatedralen, der Rysslands befriare och pånyttfödare Ivan den store, Sten Sture den äldres samtida, ligger begrafven — der czar Wasilej väntade. Det var sed, att ingen fick träda inför storfursten med svärd vid sidan, och man upplyste äfven herr Jakob härom. Men han ville icke underkasta sig denna sed. »Storfursten kunde väl se det svärd, som befriat honom» — förklarade han, och man måste den gången tillåta ett undantag. Czar Wasilej fälde tårar af glädje öfver sin befrielse och mottog den svenske fältherren med alla tecken af välvilja och tacksamhet. Tillika lät han utdela belöningar åt både befäl och manskap, och allt var sålunda till det yttre godt och väl.
Öfver två månader uppehöll sig De la Gardie i Moskwa. Men vällefnaden der verkade i hög grad oförmånligt på hans folk, som blef allt mer sjelfsvåldigt och öfverdådigt. Till slut måste De la Gardie föra det bort från staden. En omständighet inträffade härunder, som väckte hans stora sorg. Czar Wasilej hade en broder, som ville ärfva kronan efter honom, men som fruktade, att han skulle gå miste derom för den kärlek och beundran, som kommit på knes Mikaels del, i synnerhet nu efter Moskwas och czarens räddning, som till stor del var hans verk. Han beslöt derför att söka undanrödja denne allmänt älskade man, och han lyckades äfven väcka sin broders misstankar och afund, så att denne gaf sitt bifall till Mikaels förgiftande. Det skedde den 23 April, och så fort det blef bekant, väckte det allmän både sorg och harm, icke minst hos De la Gardie, som alltid behöll i ett troget minne den älskade vapenbrodern.
Detta jemte sjelfsvåldet hos hans folk och den uteblifna solden samt dröjsmålet med öfverlemnandet af Keksholm väckte De la Gardies missnöje och gjorde honom föga böjd att enligt czarens begäran tåga mot Smolensk. Här låg Sigismund med polska hären. Han hade nu gifvit den falske Dmitris sak förlorad och arbetade i stället på att få sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
