Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skilja fader och son åt kallades den förre »Store»
och den senare »Lille Laskepelle».
Bland det utländska befälet må vi äfven nämna
hertig Julius Henrik af Sachsen-Lauenburg. Han var
brorsson till den från Erik XIV:s tid för oss bekante
hertig Magnus af Sachsen[1] och hade icke mindre
än nio bröder, alla lika fattige som han sjelf och
tvungne att söka sin lycka i främmande länder. Hertig
Julius var utsväfvande och oordentlig och stod på
grund deraf ingalunda i gunst hos Gustaf Adolf. Han
lemnade denna sommar krigsskådeplatsen och begaf sig
öfver till Sverige, hvarvid han fick en guldkedja
af konungen. Vid ett besök hos denne, medan han ännu
befann sig i Finland, erhöll han godtgörelse för hvad
han hade att fordra å sina ryttares vägnar, men drack
sig så rusig, att han ej kunde afgifva något qvitto.
Af infödde svenskar må vi anföra Jesper Andersson
Cruus[2], som var öfverste för ett regemente infödde svenskar. Under honom tjenade som ryttmästare
en ättling af Sveriges mest lysande herreslägt,
grefve Clas Mauritzson Sture, den siste qvarlefvande
sonsonssonen af riksföreståndaren Sten Sture den
yngre[3]. De la Gardie anmälde honom till öfverste för
rytteriet, men konungen svarade, att han måste låta
nöja sig med sitt »ryttmästareskap»; framdeles ville
han ihågkomma grefve Clas med befordran efter hans
skicklighet. Denna framtid inträffade dock icke. Då
Jesper Andersson drog från Ladoga till Nowgorod och
derunder sände en afdelning af sitt folk mot en rysk
förskansning, blef den unge grefven – han var några
år äldre än konungen - illa sårad. Han nämnes icke
sedan i kriget. Må hända var det till följd af detta
sår som han begaf sig till Tyskland att der skötas af
en skicklig läkare. Hans moder Anna Horn skref derom
till Axel Oxenstierna, underrättande honom om den
stora sorg som drabbat henne, i det att Gud kallat
ifrån henne båda hennes söner, Svante och Clas. »Och
är min käre son Clas afsomnader i Tyskland något ifrån
Lübeck hos en doktor, dit han sig begifvit hade och
förmodat, att han der skulle få bot af den skadan,
som han hafver fått af fienderna; men, det Gud bättre,
det ville ingen bättring blifva och afsomnade han
den 20 Februari»[4].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
