Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges grannar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla de nämda herrarne voro gifta med naturliga
döttrar af Christian IV med Christina Munk, med
hvilken han gifte sig 1615 och sammanlefde till 1630,
då hon, misstänkt för otrohet, blef satt i fängelse
till kort före konungens död. Med henne hade han
inalles tio barn. Dessutom hade han frillebarn,
hvilka erhöllo namnet Gyldenlöwe, och af hvilka
vi i det följande få lära känna en och annan. Så
lika hvarandra de båda nordiska konungarne, Christian
IV och Gustaf II Adolf, voro i många stycken, så
himmelsvidt olika voro de i afseende på de tvänne
sakerna vin och qvinnor. Härutinnan framstår Gustaf
Adolfs bild i alla tider såsom sedligt ren, då deremot
danskarne sjelfve måste erkänna, att okyskhet och
dryckenskap äro tvänne laster, som fläcka deras i
öfrigt må hända störste konungs minne. Det hände när
det var fester vid hofvet, att konungens drabanter
måste leda de raglande herrarne hem, medan konungen
bars bort i sin stol, ehuru hans jernnatur tillät
honom att morgonen efter ett sådant gille åter tidigt
vara vid sitt arbete, medan hans gäster ännu knappt
hade hunnit sofva ruset af sig. Dock är det att märka,
att vilda dryckeslag, der det gick grundligt till
väga, var stående sed vid nästan alla hof i Europa,
både större och mindre, både furstliga och herrehof.
Men vi fortsätta med den svenske residentens teckning
af de danska landsdelarne, »Skåne och Bleking» – säger
han – äro två de förnämsta provinser i Danmarks rike,
beryktade för god säd, boskap och fisken, härliga
skogar, skön gräsväxt, ståtliga revierer och små
sjöar. Folket, särdeles utåt gränsen kommer mest
öfverens med eders majestäts undersåtar i Småland,
så i språk som lynne, och eftersom der något påkommer
från Sverige, de måste utstå största lasten och
ligga liksom i ulfvamunnen, ty önskade månge, det
de voro under Sveriges krona. Detta folk är i Danmark
värderadt mera beqvämligt till krig än det på Seland,
Fyen och Jutland, är ock härdigare och något mer
öfvadt att handtera gevär.»
»Folket å Seland är så i språk som lynne mäkta skildt
från det norska, skånska och blekingska, är af naturen
benäget till goda dagar, obeqvämligt till krig och,
liksom i de öfriga Danmarks provinser, missnöjdt med
regeringen och med adeln, som här allt för mycket
dominerar. På Fyen, Laaland, Falster, Langeland är
folket nästan som på Seland.»
»Jutland är näst Norge den största provins i Danmark,
har öfverflöd på råg och korn, god boskap, fisk,
skog, härlig gräsväxt. Folket är af naturen idkesamt
och väl vant till arbete. De andra provinserna
äro uppfylda med tjenstemän härifrån, så i städer
som på landet. Folket är missnöjdt med adeln, som
annorstädes i riket, särdeles som de ligga utsatte
för åtskilliga fiendtliga infall och kunna ej erhålla
af konungarne i Danmark, att de här anlägga några
verkliga fästningar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
