Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De protestantiska makterna. Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Polen mot Gustaf Adolf, utan till Italien för att der
understödja Spanien, och till Holland likaledes för
att understödja Spanien – då närmade sig Richelieu
Sverige och underhandlade med förökad ifver om medlen
att inskränka det habsburgska husets växande makt.
Hvad de religiösa förhållandena beträffar, så hade
den reformerta läran vunnit en betydlig utbredning i
Frankrike. Dess bekännare kalladas här hugenotter och
mot dem fördes långa och blodiga krig, utan att de
kunde öfvervinnas. Konungaätten stod i spetsen för
katolicismen och tillät sig i sin förföljelseifver
handlingar af grymhet och nedrighet, hvilka äro
alldeles främmande för bladen i vårt eget lands
reformationshistoria. Det var ej blott lönmord
mot enskilda personer, som här förekommo,
utan mord i stort, då flera tusen menniskor,
öfverrumplades och dödades. Så mördades i Paris
natten till Bartholomeusdagen den 24 Augusti 1572
öfver 6,000 menniskor och i hela Frankrike – ty
befallningen om blodbadet hade till alla landsändar
utgått – öfver 30, ja man påstår ända till 70,000
menniskor. Tilldragelsen bär namn af Bartholomeusnatten
eller Parisiska bröllopet[1].
Efter många hvälfningar och sedan den regerande
konungaätten, huset Valois[2], utslocknat, blef den
nämnde Henrik konung. Han hörde till en annan gren
af den Capetingiska konungaätten än grenen Valois,
nemligen grenen Bourbon[3], som på denna tid innehade
franska konungakronan in till senaste tider. Den
Capetingiska ätten åter har fått sitt namn af Hugo
Capet, hvilken år 987 blef Frankrikes konung efter
den Carolingiska ättens utslocknande[4].
Denne Henrik af Bourbon, som bär ordningsnummern
den fjerde, måste för att rädda sig från
Bartholomeusnattens blodbad afsvärja den
reformerta läran. Han återtog henne sedan, men när
han blef konung 1589, måste han åter antaga den
katolska. Dermed afslutas i detta land de långvariga
religionsstriderna, och Henrik IV utfärdade år
1598 det s. k. Nantesiska ediktet, som försäkrade
hugenotterna om fri religionsöfning och lika
rättigheter med katolikerna samt gaf dem vissa
s. k. säkerhetsplatser. Dit hörde staden la Rochelle
vid landets vestra kust, som starkt befästades, så att
den sedermera under Ludvig XIII, då Richelieu förde
regeringen och ännu ett krig utbröt mot hugenotterna,
kunde uthärda en 13 månaders lång belägring. I
Oktober 1628 föll staden i de belägrandes händer.
Dermed förlorade hugenotterne de dem tillförsäkrade
fasta platserna, men för öfrigt lät Richelieu
dem finnas till såsom ett religiöst parti,
d. v. s. de fingo behålla sin religionsfrihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
