Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Leipzig den 7 September 1631
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flygel. Konungens närvaro var i och för sig så godt som undsättning. Men han fann ögonblickligen
omöjligheten för dessa fåtaliga trupper att kunna hålla stånd mot hela tyngden af den kejserliga
hären. Courvilles och Baudissins ryttare ledo förskräckligt. Han befalte derför Teufel, som åtföljt
honom, att rida efter några fotbrigader ur andra träffen.
Teufel skyndade bort, men träffades i samma ögonblick af en kula, som kastade honom död till
marken. Konungen begaf sig då sjelf i sporrsträck till midten af andra träffen, der han befalte Vitzthums och Hepburns fotbrigader att rycka fram till Horns understöd, samt skyndade vidare till högra flygeln, hvarifrån han likaledes sände Erik Soop med Vestgöta rytteri till venstra flygeln. På mindre än en qvarts timmes tid uppmarscherade de båda fotbrigaderna från sin plats i andra träffen och stälde sig vid sidan af venstra flygelns rytteri, och knappt var detta gjordt, förr än Fürstemberg kom anstormande med sina ryttarefyrkanter.
Här var det, som det lätta regementsartilleriet visade, hvad det dugde till. Lederna öppnades, och
de små kanonerna utkastade en mördande kartescheld mot de fiendtliga ryttarne, hvilka kastades
tillbaka. Härtill bidrog öfven den jemna och snabba elden från musketerarne, hvilka sköto salvor från alla tre leden på en gång. Nu ankommo ock Vestgöta ryttare och gjorde choque på choque mot fienden.
Men oaktadt denna förstärkning och oaktadt det lätta artilleriet med hvarje ögonblick ökades från
den svenska midten, var det länge tvifvelaktigt, hurudan utgången skulle blifva på denna flygel. Kanske skulle det till slut hafva lyckats Tilly att tränga Horn tillbaka. Han hade 17,000 man att föra emot 7,000. Och desse kejserlige både fotfolk och ryttare voro, såsom vi nämnt, vande vid seger, visste knappt hvad ett nederlag ville säga. De stredo derför med en bitterhet, som om de icke tänkt på något annat än att segra eller dö. Det blef en strid man mot man, och vänner och fiender blandades om hvarandra. Derigenom uppstod – berättar Gustaf Horn – ett sådant moln af
upptrampadt dam och krutrök, att det blef som en mörk natt. Man kunde knappt skilja vän från fiende.
I detta ögonblick, då allt hängde liksom på ett hår, inträffade något, som helt och hållet förändrade sakernas läge.
Tillys artilleri. Sedan Gustaf Adolf afsändt Erik Soop med Vestgöta ryttare och sedan han fått visshet om, att den fiendtliga venstra flygeln fortfarande flydde, gjorde han med de qvarstående sqvadronerna i sin högra flygel en svängning åt venster uppåt höjden, der det fiendtliga artilleriet stod, som under hela tiden dundrat emot den svenska midten. På samma gång
gjorde äfven denna en svängning åt venster, så att dess fotbrigader kommo uppmarscherande mot Tillys
venstra flygel.
Finnarne under Stålhandske och Wunsch framstörtade i spetsen för den svenska högra flygeln, som i första anloppet bemäktigade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
