Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens och Wallensteins första möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och förlorade nästan hela sitt regemente, och borgerskapet i det lilla Schwabach vågade göra några
timmars motstånd. Wallenstein höll dervid sjelf på att blifva träffad af en kula och ville i sin vrede deröfver förstöra staden, men lät beveka sig af kurfursten att mottaga den erbjudna dagtingan.
Gustaf Adolf visste i början icke, hvad han skulle tänka om denna rörelse, »Vi kunna icke annat förstå» – skrifver han den 2 Juli, dagen efter Wallensteins ankomst till Schwabach – »än att fiendens förehafvande är riktadt på att gå emellan oss antingen genom Würtemberg till Rhen, eller till Würtzburg vid Main.» Emellertid måste han vara betänkt på att omgifva äfven vestra sidan af Nürnberg med förskansningar. Arbetet dermed fortgick med största ifver under de sista dagarne af Juni, och när det blef färdigt, var Nürnberg rundt omkring omgifvet af vallar och grafvar,
utgörande en sträcka af nära en svensk mil. Den nya förskansningslinien slöt sig till den gamla. Alla in- och utgångar voro skyddade med fällgaller och slagbommar, och öfver allt planterades kanoner. Icke mindre än 300 stycken, rikligt försedda med manskap och alla förnödenheter, räknades på förskansningarna och stadens murar.
Med den berömvärdaste beredvillighet understödde Nürnbergarne i allt hvad de kunde de anstalter,
som vidtogos till stadens försvar, och hade redan på förhand försett sig med lifsförnödenheter, så
att dagligen 40,000 skålpund bröd och i förhållande dertill öl, vin, kött m. m. kunde utdelas till svenska hären. De uppsatte äfven, utom 2,000 man värfvadt krigsfolk, 7,000 man af allt det vapenföra manskapet under 40 år, hvilka bestredo vaktgöringen norr om staden, medan det äldre borgerskapet åtog sig att tjenstgöra på stadens murar.
Men en olägenhet af betänklig art, som man måste söka afhjelpa, var den ofantliga menniskomassa,
som lefde sammanträngd inom staden och i dess närmaste granskap, och hvilken skulle ökas i samma mån som förstärkningarna till svenska hären hunno ankomma. Landtbefolkningen, som undan de wallensteinska mordbrännarne flydde till staden, medförde äfven, utom sin flyttbara egendom, stora
boskapshjordar, hvilkas spillning bidrog att i den starka sommarhettan förskämma luften. Dessa fingo
emellertid flytta utom staden i förstäderna, hvarjemte magistraten vakade öfver, att den strängaste ordning hölls. Innevånarnes antal i staden Nürnberg anses vid denna tid hafva utgjort omkring 40,000.
Staden låg på en slätt, som i öster begränsades af skog, i vester sträckte sig fram till Rednitz,
en flod som i nordlig riktning flyter till Main och efter upptagandet af den lilla Pegnitz-floden får namn af Regnitz. Pegnitz flyter i vestlig riktning genom slätten och staden. Denna var starkt befästad, omgifven af en dubbel mur med icke mindre än 365 torn, af hvilka de största höjde sig öfver de fyra vigtigaste portarne. På en klippa, som beherskade slätten, låg i stadens nordvestra hörn en gammal borg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
