Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Under morgondimman den 6 November
- Slagfältet och härarnes uppställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna psalm skall han sjelf hafva sammanskrifvit[1]. En
trumpetare Jöns Månsson Theet, som författat en berättelse om åtskilliga
drabbningar under Gustaf Adolf, i hvilka han sjelf deltagit, säger, att
när konungen slutat sitt tal till hären och sedan han utsett dem, som
skulle vakta uppå hans person... så begynte Hans Maj:t gladeligen
sjunga: »Jesus Christus, unser Heylandt, der den Todt übervandt etc.»
Vare dermed huru som helst, så kunna vi vara vissa derom, att i
konungens själ i denna stund dvaldes sådana tankar, som i den härliga
psalmen 378 i vår nuvarande psalmbok äro uttalade. Hela hans lif är
liksom utmärkt af dem, och slutorden sammanfalla med det fältrop, som
han utgaf för denna sista strid, »Gud med oss» –
»Med oss är Gud, med honom vi
och segern oss tillhörer».
Konungens närmaste omgifning, de hvilka han enligt trumpetarens
ord utsett att vakta på sig, voro hertig Frans Albert af Sachsen-Lauenburg,
hofmarskalken Kreilsheim, kammarherren Truchsess från Franken,
en major Molck från Meklenburg, pagen August Leubelfing från Nürnberg,
flera officerare af de i Erfurt upplösta regementena och två
lifknektar, af hvilka den ene hette Anders Jönsson och den andre Jakob
Eriksson[2].
Men först omkring klockan 11 på förmiddagen började dimman
något skingra sig, så att man kunde tänka på att börja striden.
Vi skola dock först kasta en blick på sjelfva slagfältet och härarnes
uppställning.
Slagfältet och härarnes uppställning.
Vi kunna redan af det föregående i någon mån göra oss ett
begrepp om den trakt der så många tusenden väntade på att dimman
skulle lyfta sig, liksom förhänget för ett skådespel, hvari de sjelfva
skulle deltaga, medan samtiden knappt kunde följa den vigtiga
handlingen med lifligare deltagande, än efterverlden gör det, hvilken deruti
förmår skönja en högre betydelse.
Från den plats, der den svenska hären stod uppstäld, sträckte
sig fältet fram till Lützen, som låg mellan den branta sluttningen af
Galgberget och de nära 300 fot breda sumpiga ängar, som omgifva
Mühlgraben. Detta berg låg norr om staden, som var omgifven af
murar och torn. Söder om staden låg slottet med sin trädgård.
Trädgårdar, omslutna af höga jordvallar, lågo också längs med östra sidan
om staden. Från stadsporten i nordvestra hörnet af staden gingo tvänne
[1] Den ofvannämnde Fabricius skall hafva hört psalmen af konungens egen mun. Andre säga, att en prest i Thüringen vid namn Johan Altenburg är författaren.
[2] Enligt andra skall den lifknekt, som följde med konungen, hetat Erland
Lindelöf. Anders Jönsson omtalas i den nyssnämnde trumpetarens berättelse, som
kallar sig »Konungens af Sverige hof- och fält-trumpetare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0449.html
