Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Riksstyrelsen i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
kraftigt och ihärdigt fortsätta kriget för vinnande af en hederlig fred,
samt i den ena skrifvelsen efter den andra visade svårigheterna och
vådorna af en fred på sådana vilkor, man nu ville medgifva. Inom
Sverige blef längtan efter fred allt mera allmän, och allt mera allmän
blef äfven föreställningen, att kanslern utgjorde hufvudsakligaste
hindret för ingåendet af en sådan. En viss köld hade uppstått mellan
honom och regeringen i följd af stridiga åsigter i detta ämne, och
antalet af kanslerns motståndare hade betydligt vuxit under riksdagen. I
Tyskland blef ställningen mer och mer bekymmersam. De tyske
bundsförvandterne afföllo, den ena efter den andra, och de mest
betydande bland dem, Kursachsen och Brandenburg, slöto särskild fred
med kejsaren samt började uppträda fiendtligt mot svenskarne.
Frankrike, Sveriges mäktigaste bundsförvandt, sökte blott sin egen fördel och
gjorde allt för att hålla Sverige i beroende. De talrika värfvade
krigareskarorna, hvilkas anspråk man i saknad af tillräckliga
penningetillgångar ej kunde tillfredsställa, blefvo pockande och hotade
öfvergifva en makt, som ej längre kunde betala dem. Från Sverige hördes
endast klagomål öfver den allmänna nöden. Misskänd af egna
landsmän, öfvergifven och bemött med öfvermod af de tyska furstar, som
förut fikat efter hans ynnest, ömsom fjäsad och frestad med utsigter
till enskilda fördelar, ömsom behandlad med högdragenhet af franska
regeringen, hotad af egna soldater, omgifven af faror, svårigheter,
ränker och försåt från alla sidor, kände Oxenstierna djupt och bittert alla
obehagen af sin ställning. I förtroliga bref till brodern klagade han:
»Du är min broder och menar allt väl, drager lasten och hafver det
stora besvär, derför gråter jag ock ut mitt hjerta i ditt sköt.»
Oaktadt allt detta stod han dock orubbligt fast vid sin föresats att ej af
någon eller något låta aftvinga sig en fred, som enligt hans
öfvertygelse icke var för Sverige hedrande eller fördelaktig. Att fred ej
in-gicks på vilkor, dem öfvermodiga fiender nu ville påtruga Sverige, var
också uteslutande Oxenstiernas förtjenst, ända till dess Banér å nyo
fäste krigslyckan vid de svenska vapnen och utsigterna åter började
ljusna. Under ingen tidpunkt af sin händelserika lefnad har
Oxenstierna utvecklat mer beundransvärd storhet än under det för honom
och för Sverige så bekymmersamma år 1635. Han var ock så känd
och i hela det katolska Tyskland så fruktad, att man med hans namn
skrämde barnen 1). Sjelfva Richelieu klagade, att han ej kom till rätta
*) I en folkvisa från denna tid heter det:
»Beth, Kind, beth:
Morgen kommt der Schwed’,
Morgen kommt der Ochsenstern,
Er vill dich schön bethen lem.»
(Bed, barn, bed!
I morgon kommer svensken led,
Då är Oxenstierna här,
Han dig nog att bedja lär.)
Se Ein Tourist in Oesterreich vährend der Schwedenzeit. Aus den Papieren
des Pater Reginhald Möhner. Herausgegeben von Albin Czerny. Linz 1874.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
