Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Adeln, dess privilegier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
Christina.
af inkomsten. Adeln hade rättighet att hålla till eget behof allehanda
handtverksmän. Den hade äfven frihet att resa i främmande land
och taga krigstjenst hos främmande regenter. Adelsmän hade jus
patronatus (rättighet att tillsätta prester) i de socknar der de bodde;
men om flere af adeln bodde i samma socken och ej kunde komma
öfverens sig emellan eller med de öfriga sockneboerne, skulle biskopen
döma dem emellan och tillsätta till kyrkoherde den, som han fann
skickligast, dock ej emot deras samtycke. Skattejord kunde förvandlas
till frälsejord, när frälseman eller qvinna var skattebondes arfvinge
eller bonde gjordes till frälseman af konungen, hvaremot frälsejord
förvandlades till skattejord, derest frälseman ej vederbörligen fullgjorde
sin vapentjenst. De hemman och torp, som anlades inom frälsemans
sätesgårds rå och rör, voro frikallade från alla pålagor, och de af adeln,
som af ålder haft några särskilda friheter och förmåner på sina gods,
skulle ock framgent få behålla dem.
Adelns landbönder och tjenstefolk skulle icke af kronans
embetsmän få insättas i fängelse, utan när någon sådan blef för brott
beskyld och ej tagen på bar gerning, skulle han, om han vore landbo
och bofast, njuta allmän landslag och tingsfrid till godo, men vore han
tjenare, skulle det först gifvas husbonden tillkänna samt denne stämma
den anklagade till tings och under tiden förvara honom i sitt eget
fängelse. Vidare frikallades adelns landbönder från alla dagsverken,
körslor, gästning och skjutsfärder, utom när konungen sjelf eller hans
eller främmande makters sändebud reste genom landet, hvarvid likväl
två frälsebönder skulle räknas mot en krono- eller skattebonde.
Frälsebönder, som bodde längre än en mil från frälsemannens sätesgård,
behöfde ej förrätta mer än hvar tredje skjutsfärd emot krono- och
skattebönder; men inom en mil från sätesgårdarne (den s. k.
frihetsmilen) voro adelns bönder frikallade från all tunga, skjutsning,
skatt-och utskrifning. Deremot egde adelsmäns tjenare icke taga några
skjutshästar eller fordon hos skatte- eller kronobönder utan betalning
eller mot deras vilja, så framt de ej reste i konungens och kronans
ärenden. Ingen skatt fick påläggas adelns landbönder utan deras
husbönders bifall, och alltid skulle två frälsebönder räknas mot en
skattebonde, hvilket äfven gälde vid utskrifningar, utom när »man ur huset»
måste draga ut mot rikets fiender.
Särskilda friheter voro dessutom medgifna grefve- och
friherreskapens innehafvare, enligt hvad i en föregående del är visadt.
Att adeln var synnerligt angelägen om bibehållande af så vigtiga
företrädesrättigheter, är väl icke att undra på. Alla inom ståndet
voro ock ense om, att dessa rättigheter borde bevaras och, om möjligt,
ytterligare utsträckas samt likaså att adeln borde intaga en högre
ställning inom samhället än de öfriga samhällsklasserna; men deremot
rådde mycken skiljaktighet i uppfattningen af denna samhällsställning
i öfrigt, då en del yrkade att den framför allt måste grundas på större
tjenster mot fäderneslandet än de öfriga samhällsklassernas, hvaremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
