Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Christina.
klarligt. Stormaktspolitiken var hos Oxenstierna ett arf från den
hädangångne konungen och vännen. Han hade sjelf sett huru hastigt
Sveriges storhet växte, och man kan ej för tänka honom, att han tänkte
högt om svenska folket och om dess förmåga att uppbära denna
storhet. Man bör också, när man anmärker hans förkärlek för adeln, icke
glömma, att om han fordrade mycket för adeln, så fordrade han icke
mindre af densamma. Den skulle gå i spetsen för svenska folket vid
upprätthållandet af den vunna storheten och vara den främsta i
uppoffringar så väl som i rättigheter. Man får för öfrigt icke bedöma
denna Sveriges storhetstid efter en måttstock från nutiden. Vi äro så
vane att se Sverige intaga en temligen anspråkslös plats bland de
europeiska staterna, att vi svårligen kunna tänka oss in i de rådande
föreställningarna hos de män, som ledde vårt lands öden på en tid,
då förhållandena voro helt andra. En af dessa män hade fört en
svensk här till Moskwa. Några af de öfrige hade varit Gustaf Adolfs
trogne följeslagare, medan han eröfrade det ena landskapet efter det
andra och förde Sveriges härar segrande genom alla delar af Tyskland.
Alla hade vuxit upp under en tid, då krigisk ära, segrar och
eröfringar utgjorde målet för hvarje rikes statskonst och då äfven hvarje
enskild, som kunde taga del i striderna, drömde om segrar,
befordringar-och byten. De fredliga segrarne inom upplysningens, odlingens och
samhällsförbättringarnas område har det tillhört en långt senare tid att
tillbörligen uppskatta. Man har nu lärt sig inse, att en regerings ära
bestämmes icke genom största antalet af lyckliga strider, utan genom
största antalet af lyckliga medborgare; men det har fordrats en lång
erfarenhet, köpt med mycket blod och många uppoffringar, för att
komma till denna insigt. Då lefde man ännu midt i segerruset, och
inga enskilda lidanden fingo tagas i betraktande, när det gälde hvad
man då ansåg för fosterlandets ära och vinning. Man får derför icke
tillvita Oxenstierna och de öfrige medlemmarne af dåvarande svenska
regeringen likgiltighet för de talrikaste samhällsklassernas lidanden vid
fullföljandet af en stormakts- och krigspolitik, hvilken då ansågs
nödvändig för landets ära, ehuru visserligen den store man, som då var
ledaren af Sveriges statskonst, hade stått ännu högre i verldshistorien,
om han visat sig i uppskattningen af de fredliga värfvens företräden
framför de krigiska hafva lika mycket som i så många andra
hänseenden varit framom sin samtid. Att han hade ett ganska lifligt
sinne äfven för de fredliga värfven och högst väsentligt medverkade
till deras utveckling inom det land, som han styrde, hafva vi sett af
det föregående; men denna utveckling blef dock i hög grad hämmad
af hans krigspolitik, som utgjorde hufvudsakligaste hindret för landets
allmänna förkofran och de talrikaste samhällsklassernas välstånd,
likasom äfven det adelsvälde, som, gynnadt af denna krigspolitik, under
förmyndarestyrelsen utbildade sig, blef för dessa samhällsklasser
alltmera tryckande.
Denna förkärlek för adeln stod, såsom nyss är yttradt, hos Oxen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
