Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas första regeringsår - Gabriel Oxenstiernas aflägsnande till Lifland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
Christina.
Drottningen föreslog i rådet den 27 Februari, att riksskattmästaren
Gabriel Oxenstierna skulle såsom generalguvernör öfvergå till Lifland,
men han undanbad sig enständigt detta uppdrag, förebärande sin
sjuklighet, i följd hvaraf han ock en längre tid varit frånvarande från
rådet. Drottningen återkom likväl till samma ämne den 6 Mars, och
ehuru riksskattmästaren äfven nu gjorde sin »excuse», dels för sin
sjuklighet och dels emedan det ifrågavarande embetet fordrade en
krigs-kunnig man, yrkade drottningen dock, att han skulle åtaga sig
detsamma, då han kunde i Riga »bättre lefva efter sin helsa och mera
commoditer», samt han i förra dagar »agerat soldat» och dessutom
hade goda krigskunniga biträden att påräkna. I Maj utrustades tvänne
örlogsfartyg att öfverföra honom till Riga, men ännu i September
finner man honom deltaga i rådets sammanträden. Han måste dock
slutligen resa, oaktadt alla sina gensägelser och ehuru det var något
högst ovanligt, att en innehafvare af ett riksembete erhöll ett sådant
uppdrag, hvilket sålunda innebar snarare en onåd än ett förtroende.
Först 1647 fick han återgå till sitt förra embete. Någon särskild
anledning att sända riksskattmästaren till Lifland synes icke hafva
förefunnits, och detta drottningens steg kan derföre svårligen betraktas
annorlunda än såsom antydande en början till frigörelse från det
Oxenstiernska inflytandet, ehuru hon fortfor att lemna kanslern alla
bevis på förtroende och bevågenhet.
Härom vittna äfven de bref från henne till kanslern angående
vilkoren för freden med Danmark, hvilka vi här ofvan anfört, ehuru
hon visserligen till slut visade sig i afseende å dessa fredsvilkor mera
medgörlig än han. Rådsprotokollen vittna emellertid, att denna fråga,
som ock var den vigtigaste bland alla, dem Christina i början af sin
regering hade att afgöra, blifvit i rådet med synnerlig omsorg
behandlad och att man icke med skäl kan med hänseende till densamma
lägga den unga drottningen till last något förhastande.
Första öfverläggningen rörande denna fråga hölls i rådet den 26
Mars 1645, med anledning af ett bref från fredsunderhandlarne, i
hvilket de anmälde, att fredsmedlarne (Frankrikes och Hollands
sändebud) med förbigående af de öfriga punkterna hållit sig till den om
tullfrihet i Öresund, hvadan de svenska ombuden nu begärde
drottningens beslut, huruvida de skulle yrka på upphörande af Danmarks rätt
till öfverhöghet i sundet och således till att der upptaga tull.
Drottningen begärde, att hvar och en af rådets närvarande ledamöter skulle
härom säga sin mening, hvilket ock skedde, hvarefter drottningen, i
öfverensstämmelse med hvad under omröstningen blifvit af flertalet
yttrad t, beslöt, att man skulle godkänna hvad ombuden dittills åtgjort,
förmana dem att söka hålla de holländska sändebuden vid godt lynne
samt drifva på dem att förmå holländska styrelsen förena sina vapen
med Sveriges; men äfven om de öfriga nationerna fortfarande
underkastade sig Danmarks öfverhöghet i sundet, skulle Sverige dock ej
längre fördraga densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
