Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1650 - Drottningens närmande till de ofrälse stånden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 4oo
Christina.
dels med lock, dels hufvudsakligen med maktspråk från rådet och
regeringen nedtystades. Äfven under öfverläggningarna om de vid 1647
års riksdag begärda fortsatta bevillningar yrkades inom de ofrälse
stånden indragning till kronan af de afhända lägenheterna; men
drottningen lofvade använda de begärda skatterna så, »att hvarje redlig svensk
skulle det gilla», samt visade synnerlig huldhet mot de ofrälse
stånden, så att dessa snart blefvo medgörligare, beviljade allt hvad som
blifvit begärdt och läto frågan om kronogodsens indragning äfven den
gången falla.
Emellertid, långt ifrån att iakttaga en noggrannare hushållning
eller taga något steg för de afhända kronogodsens återvinnande,
slösade drottningen på ett oförsvarligt sätt med de återstående. Vi hafva
förut nämnt, att redan under Christinas första regeringsår utfärdades
ett stort antal nya gåfvobref å kronolägenheter och räntor af
skattehemman, hvarförutan en betydlig mängd bekräftelser å de af
förmyndarestyrelsen utfärdade gåfvo-, förlänings- och köpebref beviljades.
Under de följande åren och icke minst under året 1647, då drottningen
uttryckligen lofvat ett samvetsgrant användande af statens medel,
fortsatte hon icke desto mindre samma slöseri med gåfvor och förläningar.
Bland de bortgifna eller förlänade kronogodsen och skatteräntorna voro
visserligen många af föga betydande värde, och bland förläningarna
flera meddelade såsom aflöning för tjenster särdeles vid landtstaterna,
men i alla fall bortgafs eller förlänades största antalet och det just af
de mera betydande egendomarna åt medlemmar af adeln, hvilka
förstått tillvinna sig drottningens ynnest.
Så inföll 1649 års riksdag, då en svår missväxt ytterligare ökat
nöden i landet; men detta oaktadt och ehuru riket nu hade fred med
alla utländska makter, yrkade drottningen likväl hos ständerna de förra
skatternas fortsatta utgående, under förevändning att westfaliska freden
ännu ej var stadfästad. Häröfver yttrades mycket missnöje inom
stånden och bland högadeln, som likväl dragit mesta fördel af drottningens
slösande frikostighet, klandrades öppet hennes misshushållning och
sjelf-rådighet, och man talade äfven om nödvändigheten att inskränka
hennes makt; men då adeln tillika begick den oklokheten att yrka, det
endast adelsmän måtte användas i kansliet och vid underhandlingar
med främmande makter, stöttes härigenom de ofrälse stånden, likasom
adelns klagan öfver inskränkningen i dess rättighet att hålla
huspredikanter väckte missnöje hos presteståndet, och något biträde från dessa
stånd kunde således adeln svårligen påräkna för sina planer att
inskränka konungamakten, hvilken inskränkning för öfrigt skulle
hufvudsakligen kommit adeln till godo, då den innehade alla vigtigare
embeten. Drottningen begagnade ock tillfället för att ställa sig väl med
de ofrälse stånden, då hon förklarade rikets embeten icke vara några
arfvegods, hvadan hon ämnade fortfarande begagna sin rätt att förläna
dem åt de mest förtjente, antingen de tillhörde adeln eller icke,
likasom hon äfven på adelns nyssnämnda klagan svarade, att kyrka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
