Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Den messeniska smädeskriften - Rättegången mot Messenierne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den messeniska smädeskriften.
449
gelset. Sin boksamling gaf han till kansliet, då deribland funnes
handlingar, som kunde vara till nytta i arkivet, samt erinrade, att om den,
som komme att fortsätta hans arbete, icke gjorde det efter samma
grunder som han, kunde konung Carl IX aldrig försvaras.
Borgmästaren Nils Nilsson blef härefter förhörd i Messenii
närvaro, då denne upprepade hvad han förut yttrat, men borgmästaren
nekade till allt och förbannade sig på att intet deraf var sant.
Drottningen yttrade att, då man jemförde hans handlingssätt under förra
årets riksdag, så syntes det nog vara troligt hvad Messenius berättat,
men han fortfor att ihärdigt neka till allt det hvarom Messenius nu
påminte honom, och fick derefter taga afträde, sedan han afgifvit
skriftlig förbindelse att icke vika ur staden, innan han stått till svars för de
tillmälen Messenius gjort honom. Han var ock så älskad af
Stockholms borgerskap, att, när han följande dagen fördes till undersökning
i rådkammaren, hade man fördubblat vakterna både i slottet och
staden af fruktan för någon rörelse bland borgerskapet. Äfven nu
nekade han till allt och kunde också icke öfverbevisas om något, men
hölls likväl någon tid i fängsligt förvar, hvarefter han på magistratens
förbön frigafs. Dock förklarades han med detsamma förlustig sitt
borg-mästareembete.
Stadsskrifvaren Skunck, som likaledes förhördes i Messenii
närvaro, erkände visserligen, att han vid sista riksdagen på derom gjord
begäran skrifvit de tre ståndens inlaga till regeringen, men nekade för
öfrigt till hvad Messenius om honom berättat, tilläggande, att denne
var en oförskämd karl, som trugat sig in i hans hus utan att Skunck
kunnat blifva af med honom. Äfven han kunde icke öfverbevisas om
något, utan frigafs genast, men förflyttades i Februari 1652 till
assessor i Åbo hofrätt, och då han undanbad sig detta embete samt anhöll
att få behålla det han innehade, blef sådant honom förvägradt. Året
efter Carl Gustafs tillträde till regeringen blef Skunck förordnad till
assessor i Svea hofrätt och 1658 utnämnd till revisionssekreterare samt
1660 adlad.
Presten Christopher i Fors blef konfronterad med både den yngre
och äldre Messenius. Den förre sade han sig hafva, såsom sjuk,
mottagit i sitt hus och derunder förmärkt, att han fattat kärlek till herr
Christopher dotter, men hvarken han eller dottern hade kunnat lida
honom, och han kunde icke minnas sig hafva mycket talat med den
unge Messenius, allraminst om sådana saker. Den äldre Messenius hade
han råkat endast två gånger under riksdagen. När Messenius, sonen,
upprepade hvad han under föregående förhör berättat om herr
Christophers utlåtelser, nekade denne till alltsammans och bedyrade under
tårar att allt var osanning. När sedermera den äldre Messenius
före-kallades, började äfven han bittert gråta och klagade, att han nu, så
nära sin död, skulle hafva att träta med en prest. Om herr
Christopher hade han för öfrigt ingenting annat att berätta, än att denne, så
väl som många andra, gerna sett att kronogodsen komme till kronan
Starbäck t. Bäckström, Ber. Mr Sv, Hist. V. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
