Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Vitterhet och konst - Skoldramatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
Chr is tina.
Till denna klass inom vår dramatik hör äfven ett för icke länge sedan
upptäckt stycke, kalladt en »Jule-comoedia», tryckt 1639 och författadt at
Laurentius Oestani Hasiadius från Vadsbo härad i Vestergötland och
fält-prest på Warnemünde skans vid Rostock hos något der förlagdt svenskt
regemente. Likasom »tragoedian om de tre vise männen» är äfven
denna Jule-comoedia en efterbildning af de gamla trettondagsspelen,
som länge förekommo i hela det katolska Europa och i Norden äfven
efter protestantismens införande. Jule-comoedian står likväl i poetiskt
värde vida öfver det förra arbetet, och i synnerhet har en för den
tidens dramer ganska ovanlig omsorg blifvit nedlagd på sjelfva
versbildningen. Någon egentlig dramatisk handling kan för öfrigt icke
förekomma i ett stycke af denna art, der man bland de handlande
personerna finner Gud Fader, Sanningen, Rättfärdigheten, Nåden,
Barm-hertigheten, romerske kejsaren Octavius Augustus, herdarne Tityrus
och Meliboeus, Jungfru Maria, engeln Gabriel, så väl som Lucifer,
Beelzebub och en hel mängd andra onda andar, de tre vise männen,
Herodes m. fi., samt det hela utgör en i samtalsform bragt skildring
af tilldragelserna vid Christi födelse, till dess de vise männen från
Österlandet infinna sig att tillbedja den nyfödde frälsaren. Här
likasom i medeltidens mysterier utgöra Beelzebub, Lucifer och deras
underordnade de komiska personerna, hvilka det ej felas humor, under det
en anda af okonstlad fromhet för öfrigt röjer sig i det hela. *)
Bland svenska skoldramer böra vidare nämnas några arbeten af
Samuel Petri Brask, född i Vreta församling inom Östergötland och
tillhörande samma slägt som den bekante biskopen i Linköping Hans
Brask, efter långvariga utrikes resor utnämnd till eloquentiæ lektor vid
Linköpings gymnasium 1644, under utöfning af hvilken befattning han
lät gymnasisterna utföra sina dramatiska arbeten, slutligen kyrkoherde
i Clara församling inom Stockholm 1663 och död derstädes 1668.
Hans tryckta stycken äro »En Comoedia om den förlorade sonen»,
tryckt i Linköping 1645; »En tragico-comoedia om Apostlarnes
gerningar och jämmerliga marterningar», Linköping 1648, och »Comoedia
om det väländade tyska kriget», Linköping 1650. De båda
förstnämnda äro, såsom af titlarna synes, behandlingar af bibliska ämnen, med
sedligt-religiös syftning, men tillika med stort förråd af komiska
beståndsdelar, hvarvid författaren i synnerhet visat sig ega ett
outtömligt förråd af skymford. Det sistnämnda åter är ett allegoriskt festspel,
hvari icke mindre än 103 personer uppträdde, bland hvilka man
finner Jupiter, Pluto, Herkules (Gustaf Adolf), Mars, Bellona och en mängd
andra antika gudomligheter, men också påfven, jesuiter, skomakare,
bönder m. fl., som tillsammans med de förre bilda en högst brokig
samling, bland hvilken författaren sjelf vid flera tillfällen synes tappat
bort sig och som således för styckets åskådare eller läsare måste blifva
ännu mera oredig.
*) Se Eichhorn: Ett hittills okändt drama från 1600-talet, i tidskriften
Framtiden för 1869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
