Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas tronafsägelse - Partier inom riksdagen - Bestämmandet af Christinas underhåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas tronafsägelse.
641
sammandraga några trupper för att i nödfall understödja prinsen,
hvilken dessutom stödde sig på de ofrälse stånden och äfven, såsom nyss
nämndes, hade för sig en stor del af lågadeln. Hans parti inom
riksdagen var sålunda utom all fråga det talrikaste, men han kunde dock
befara, att drottningen nu, likasom vid det föregående tillfället, skulle
kunna låta öfvertala sig att frånträda sin föresats, i hvilket fall det
var högst osäkert, om hans anhängare vid riksdagen skulle vilja vara
honom behjelplige att tvinga henne till afsägelse. Derföre måste han
mot henne visa samma undfallenhet som förut och äfven synas lika
litet angelägen om att intaga hennes plats. Det lyckades honom
också att hela denna tid stå till henne i det bästa förhållande. Men
derjemte var det för honom äfven af synnerlig vigt att erhålla kronan
utan den af rådet åsyftade bekräftelsen å de afhända kronogodsen och
inskränkningen af konungamakten. Derföre visade han ock den största
artighet och det villigaste tillmötesgående mot det högadliga partiets
hufvudmän samt gjorde tillika allt för att genom sina anhängare bland
drottningens omgifning öka hennes otålighet efter afsägelsestunden, på
det några bestämda förslag i nämnda hänseenden ej skulle hinna af
hans motparti utarbetas.
Det högadliga partiet höll emellertid sina öfverläggningar hos
rikskanslern och sysselsatte sig hufvudsakligen med frågan om
drottningens underhåll. Några af de områden hon dertill förbehållit sig ville
man hafva utbytta mot andra, dels emedan man ej ansåg rådligt att
lemna några bland Sveriges tyska besittningar till hennes förfogande,
dels ock emedan man ej ville återtaga de gjorda förläningarna af
åtskilliga deribland, för att ej synas godkänna ett dylikt återtagande i
allmänhet. Drottningen hade fått kunskap om dessa öfverläggningar
och infann sig en dag helt oförväntadt, medan riksråden voro
församlade hos kanslern. Hon medförde ett skriftligt utkast om indragning
af de bortgifna amten Poel och Neukloster, ön Ösel och de pomerska
tafFelgodsen, förklarade sitt missnöje öfver dessa rådets enskilda
sammankomster och fordrade dess underskrift å det medhafda utkastet.
Per Brahe förestälde vördnadsfullt, men allvarligt, huru obilligt det
vore att från så många välförtjenta män taga hvad de lagligen
förvärfvat; huru drottningen, utan en sådan obillighet, kunde få. annat
underhåll af lika värde; huru betänkligt det vore, om en regent bröte
hvad en annan eller, hvad som vore ännu värre, han sjelf med
kunglig hand och sigill bekräftat; huru mycket förtal skulle uppstå både
inom och utom landet, om drottningen nu vid sitt afsked derifrån
återtoge med ena handen hvad hon gifvit med den andra o. s. v.
Drottningen fordrade icke desto mindre med mycken häftighet, att
riksråden genast skulle underteckna det medförda papperet; men Brahe
vägrade, så mycket mera som denna skrift endast vore ett utkast.
Först derest saken vore af rådet och ständerna bifallen samt
handlingen uppsatt i kansliet, kunde något undertecknande deraf ifrågakomma.
Denna vägran gjorde drottningen så förbittrad, att de flesta riksråden
Siat btick o Bäckström, Ber. ur Sv. Hist. V, ai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
