Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till utländska makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommersekollegium, med nära kännedom om svenska industrien och sjöfarten, såsom utomordentligt sändebud till England för att söka tillvägabringa ett förbund med särskildt afseende på Sveriges förhållande till Polen. Det af Whiteloeke afslutade fördraget hade nemligen egentligen varit ett handels- och sjöfartsfördrag; men då det innehöll en betingelse af ömsesidig hjelp mot hvarje makt, som skulle vilja oroa någondera af de i fördraget deltagande, kunde det äfven betraktas såsom en inledning till ett politiskt förbund. Carl Gustaf lofvade att vilja gynna Englands östersjöhandel framför Hollands och begärde deremot att protektorn skulle förpligta sig att, så länge det funnes behöfligt, hålla 20 örlogsskepp i Östersjön, hvilka der borde handla efter konungens föreskrifter, samt att tillika värfningar för svensk räkning måtte tillåtas i England och Skotland. Härom underhandlades en längre tid, utan att något formligt förbund kunde afslutas, ehuru Cromwell alltid visade sig villig att till Sveriges fördel använda sin bemedling.
Ryssland under czar Alexei Michaelowitsch förde vid Carl Gustafs uppstigande på Sveriges tron ett segerrikt krig mot Polen. Sedan Ryssland hemtat sig efter långvariga inre strider, hade czar Alexei röjt åtskilliga sträfvanden att göra sitt vidsträckta rike mera än förut delaktigt af det öfriga Europas hyfsning och äfven att låta det taga en verksammare del i de europeiska politiska förhållandena. Han hade begynt bland ryska krigsmakten införa europeisk disciplin och införskrifva ett stort antal utländska handtverkare. Tillika uppmuntrade han de polska kosackerne i deras resning mot sin konung. Allt sedan 1650 gaf han dem verksamt bistånd, och i Mars 1654 underkastade de sig formligen Rysslands beskydd, mot försäkran om obehindradt åtnjutande af sina förra fri- och rättigheter. I April inryckte två ryska härar i Polen, eröfrade nästan utan motstånd Poloczk inom det då under Polen lydande Hvita Ryssland, intog Smolensk i början af September och kort derefter Witepsk, äfven inom Hvita Ryssland, hvarefter czaren antog titel af storfurste öfver Litauen, Hvita Ryssland, Wolhynien och Podolien.
Ju mera de ryska eröfringarna i Polen sålunda närmade sig det svenska Lifland, desto större blef ock faran för Sverige, ty man kunde lätt förutse, att efter Polens kufvande skulle de ryska vapnen vända sig mot Sverige för att återtaga de länder detta rike fråntagit Ryssland. Största varsamhet och försigtighet iakttogos också af generalguvernören i Lifland, riksmarsken Gustaf Horn, att aflägsna hvarje anledning till ovänskap mellan Sverige och Ryssland, hvilket likväl icke var så lätt, emedan ryssarne, öfvermodige genom sina framgångar i Polen, icke å sin sida undveko någon sådan anledning. Också uppstodo tvistigheter rörande den titel, czaren tillegnat sig af herskare öfver länder, hvilka visserligen för tillfället innehades af hans härar, men som icke genom något fredsslut voro honom tillerkända. Dessa stridigheter blefvo visserligen bilagda, men för att förekomma andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
