Print (PDF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till utländska makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Carl
X Gustaf.
mersekollegium, med nära kännedom om svenska
industrien och sjöfarten, såsom utomordentligt
sändebud till England för att söka tillvägabringa ett
förbund med särskildt afseende på Sveriges förhållande
till Polen. Det af Whiteloeke afslutade fördraget
hade nemligen egentligen varit ett handels- och
sjöfartsfördrag; men då det innehöll en betingelse af
ömsesidig hjelp mot hvarje makt, som skulle vilja oroa
någondera af »de i fördraget deltagande, kunde det
äfven betraktas såsom en inledning till ett politiskt
förbund. Carl Gustaf lofvade att vilja gynna Englands
östersjöhandel framför Hollands och begärde’ deremot
att protektorn skulle förpligta sig att, så länge det
funnes behöfligt, hålla 20 örlogsskepp i Östersjön,
hvilka der borde handla efter konungens föreskrifter,
samt att tillika värfningar för svensk räkning måtte
tillåtas i England och Skotland. Härom underhandlades
en längre tid, utan att något formligt förbund kunde
afslutas, ehuru Cromwell alltid visade sig villig
att till Sveriges fördel använda sin bemedling.
Ryzsland under czar Alexei Michaelowitsch förde
vid Carl Gustafs uppstigande på Sveriges tron ett
segerrikt krig mot Polen. Sedan Ryssland hemtat sig
efter långvariga inre strider, hade czar Alexei röjt
åtskilliga sträfvanden att göra sitt vidsträckta
rike mera än förut delaktigt af det öfriga Europas
hyfsning och äfven att låta det taga en verksammare
del i de europeiska politiska förhållandena. Han
hade begynt bland ryska krigsmakten införa europeisk
disciplin och inför-skrifva ett stort antal utländska
handtverkare. Tillika uppmuntrade han de polska
kosackerne i deras resning mot sin konung. Allt sedan
1650 gaf han dem verksamt bistånd, och i Mars 1654
underkastade de sig formligen Rysslands beskydd, mot
försäkran om obehindradt åtnjutande af sina förra fri-
och rättigheter. I April inryckte två ryska härar i
Polen, eröfrade nästan utan motstånd Poloczk inom det
då under Polen lydande Hvita Ryssland, intog Smolensk
i början af September och kort derefter Witepsk,
äfven inom Hvita Ryssland, hvarefter czaren antog
titel af storfurste öfver Litauen, Hvita Ryssland,
Wolhynien och Podolien.
Ju mera de ryska eröfringarna i Polen sålunda
närmade sig det svenska Lifland, desto större blef
ock faivin för Sverige, ty man kunde lätt förutse,
att efter Polens kufvande skulle de ryska vapnen
vända sig mot Sverige för att återtaga de länder
detta rike fråntagit Ryssland. Största varsamhet och
försigtighet iakttages också af generalguvernören i
Lifland, riksmarsken Gustaf Horn, att aflägsna hvarje
anledning till ovänskap mellan Sverige och Ryssland,
hvilket likväl icke var så lätt, emedan ryssarne,
öfvermodige genom sina framgångar i Polen, icke å sin
sida undveko någon sådan anledning. Också uppstodo
tvistigheter rörande den titel, czaren tillegnat sig
af herskare öfver länder, hvilka visserligen för
tillfället innehades af hans härar, rnen som icke
genom något fredsslut voro honom tillerkända. Dessa
stridigheter blefvo visserligen bilagda, men för att
förekomma andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
