Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinterfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att äfven den del af brobyggnaden, som skulle förena ön med den strand, der deras läger stod, var färdig att utläggas i skydd af svenska artilleriet. I sjelfva verket fans dock för denna öfvergång intet annat medel än tre temligen stora båtar, som lågo vid öns strand och i hvilka öfverstarne Gustaf Kruse och Didrik La Chapelle fingo befallning att, så snart det blifvit mörkt, med 300 man utvaldt fotfolk öfvergå till andra stranden, der fatta fast fot och sedermera skicka båtarne tillbaka för att hemta mera folk.
Så inbröt mörkret, och nu började de svenska kanonerna att spela. Hela trakten insveptes i rök och tillika hördes från fotfolket på ön en skallande musik af trummor och trumpeter. Under detta buller af kanonerna och krigsmusiken samt under skydd af mörkret och krutröken satte de tre båtarne från land samt kommo lyckligen och obemärkta öfver strömmen. Vid dess andra strand funno de ett buskverk, i hvars skydd de 300 krigarne landstego och så med ens ilade upp för stranden och stormade närmaste skans. De öfverrumplade litauerne, öfvertygade att hela svenska styrkan redan kommit öfver floden, spridde underrättelsen härom till hela lägret, der allt råkade i yttersta förskräckelse. I första häpenheten öfvergåfvo alla både skansarne och lägret samt flydde allt hvad de kunde, lemnande i sticket fanor, kanoner och tross.
Under tiden befann sig konungen på ön ibland fotfolket och, som vanligt, midt i elden. En styckekula flög mellan hans fötter och uppkastade jorden, så att hans ansigte och kläder alldeles öfverstänktes deraf; men han lät sig ingenting bekomma, utan förblef på sin plats, vakande öfver brobyggnaden, som fortgick utan afbrott, och spanande ut öfver floden, om icke båtarne skulle återkomma att hemta förstärkning. En korporal och några man af Helsinge regemente summo öfver strömmen till några båtar, hvilka man dagen förut sett ligga vid andra stranden och som nu fördes till ön, jemte underrättelse om fiendens flykt. Genast sändes en förstärkning af fotfolk med båtarna öfver till det fiendtliga lägret att betrygga besittningen deraf och med fördubblad ifver fortsattes brobyggnaden. Den blef också färdig under natten, så att redan före dagningen några rytteriregementen kunde gå deröfver, och klockan 10 förmiddagen den 26 Mars stod Carl Gustaf med hela svenska hären på San-flodens norra sida midt inne i det fiendtliga lägret, hvilket han fann väl försedt med slagtboskap och munförråd af alla slag. Hären fick dock ej här hvila ut mer än en enda dag, ty den till antalet ännu öfverlägsna litauiska styrkan kunde lätt åter samla sig samt i förening med Czarnieckis och Lubomirskis skaror stänga vägen till Warschau, dit konungen framför allt måste skynda.
Dit sändes ock ammunitionen och fotfolket på båtar utför Weichseln, medan konungen med rytteriet följde flodens högra strand, der han vid Wieprz-flodens inflöde i Weichseln fann litauerne samlade bakom den förra. Han sände då Rutger von Ascheberg att uppsöka ett pass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
